Demonstrationståg för kvinnors rösträtt Göteborg i juni 1918.

Kvinnlig rösträtt 100 år

24 maj 1919 beslutade riksdagen att kvinnor ska få rösträtt och valbarhet till riksdagens andra kammare. Vi hade tvåkammarriksdag och det var endast till andra kammaren det var direktval.

Första kammaren valdes indirekt genom landstingens och de största städernas kommunala församlingar. Första kammaren skulle representera “bildning och förmögenhet”. Endast män var valbara och det fanns ålders- inkomst- och förmögenhetsvillkor.

Vilka krav som ställdes på ”bildning” har jag inte lyckats få klarhet i. Kanske man per automatik ansågs som “bildad” om man hade snopp, hög inkomst och stor förmögenhet?

Vid riksdagsvalet 1921 var första gången kvinnorna i Sverige fick möjlighet att utöva sin rösträtt. Fem kvinnor blev invalda i riksdagen andrakammare som hade 233 ledamöter.

Men det fanns undantag, alla hade inte rösträtt. Man hade inte rösträtt om man var ”under konkurs ställd”. Man hade heller inte rösträtt om man fick “fattigunderstöd från löpande eller näst förflutna kalenderåret”. Man fick inte ha ”skulder till stat och kommun”.

”Professorskan Agda Montelius och fröken Gertrud Adelborg presenterar framställningen om kvinnors rösträtt och överlämnar rösträttspetitionen till herr excellens statsministern Erik Gustaf Boström år 1899. Teckning av Emil Åberg. Veckotidningen Idun nr 2, lördagen den 13 januari 1900”. Lite kul med det uppstyltade språket. Var Agda Montelius professor? Eller var hennes man professor och hon därmed tituleras professorska? Och ”herr excellens statsministern” – tyder det på vördnad eller underdånighet?

Alla var inte överens om att kvinnor skulle få rösträtt. Den var främst socialdemokraterna och liberalerna som drev kravet om allmän och lika rösträtt för kvinnor och män. Högerns accepterade “under galgen” för man befarade landsomfattande strejker, folkligt uppror, vid denna tid då det minst sagt var revolutionära stämningar i landet med strejker och bröduppror.

Bondeförbundet var emot med den något krystade invändningen att det vore orättvist mot kvinnor på landsbygden eftersom de hade mycket längre och besvärligare att ta sig till vallokalerna jämfört med kvinnorna i städerna. Som sagt, har man ingen bra ursäkt får man ta till en dålig. Hur långt och besvärligt det var för männen på landsbygden att ta sig till vallokalerna talades inte om.

Om vi i Sverige vill se oss som föregångare när det gäller kvinnlig rösträtt kan det påpekas att de övriga nordiska länderna var före oss. I Finland fick kvinnor rösträtt 1906. I Norge 1913. I Danmark och Island (som då tillhörde Danmark) 1915.

Riksdagsledamöter i riksdagens Förstakammare 1905. Bara vissa grupper i samhället hade rätt att rösta och kandidera till riksdagen. Foto ur riksdagens arkiv.

Som kuriosa kan nämnas Schweiz, som ju brukar framstå som ett demokratiskt föredöme med sina många folkomröstningar. Folkomröstningar som dessutom är bindande, inte bara rådgivande, som i Sverige. I Schweiz har kvinnor i några kantoner rösträtt sedan 1959. Men det var först 1971 som kvinnor fick rösträtt i hela Schweiz.

Rolf Waltersson

You May Also Like