- Arbetsrättsexperten Kurt Junesjö varnar för konsekvenserna.
- ”Hamnkonflikten är bara ett svepskäl att försämra strejkrätten”.
- Målet för arbetsgivarna är att kunna välja de sämsta kollektivavtalen.
Strax efter nyår gjorde arbetsmarknadsminister Ylva Johansson (S) ett nytt uttalande om att strejkrätten måste inskränkas. Något som ger en föraning om vad regeringens utredning om arbetsmarknadskonflikter, som ska presenteras senare i vår, kommer att leda till. Som skäl hänvisar hon till den segdragna konflikten i Göteborgs hamn, där Hamnarbetarförbundet, som organiserar majoriteten av arbetarna, kämpar för att få sin fackförening erkänd, medan arbetsgivaren APM Terminals hänvisar till ett annat avtal med Transportarbetarförbundet.
Men arbetsrättsexperten Kurt Junesjö menar att hamnkonflikten bara är ett svepskäl för att kunna tvinga fram sämre kollektivavtal på hela arbetsmarknaden. Internationalen har talat med honom.
– Konflikten i Göteborgs hamn har egentligen inte förorsakats av Hamnarbetarförbundet, utan det är ju arbetsgivaren som har drivit fram den. Anledningen till det är att man inte vill erkänna Hamnarbetarförbundet som facklig motpart, säger Kurt Junesjö och påminner om att tidigare när hamnen drevs av Göteborgs kommun, så fanns det inte någon konflikt med facket.
– Egentligen är det inte Hamnarbetarförbundet som är bakgrunden till de här planerade strejkrätts-inskränkningarna, utan det är något annat.
Kurt Junesjö berättar att det hela går tillbaka till en annan konflikt år 2005 på pappersbruket Figeholm utanför Kalmar. Pappersbruket hade köpts upp av ABB och den nya arbetsgivaren ville byta kollektivavtal, från Pappers, som hade organiserat arbetarna på bruket sedan 1933, till Metall.
– Anledningen till att arbetsgivaren ville ha Metallavtalet var ju ganska uppenbar, det är ett avtal som är fullt av potthål. Det är ett riktigt skitavtal numera. Men då lyckades Pappers genom en dom i Arbetsdomstolen få behålla det gamla kollektivavtalet, efter stridsåtgärder. Det var alltså stridsåtgärder mot ett konkurrerande kollektivavtal, berättar Kurt Junesjö.
– Men Hamnarbetarförbundet har aldrig försökt få ett konkurrerande kollektivavtal, för i så fall skulle det bli något som kallas ett andraavtal. Det finns ju redan ett Transport-avtal i hamnen. Om Hamnarbetarförbundet tecknar avtal, så innebär det att Transportarbetareförbundets avtal gäller i alla fall. Det är helt meningslöst för Hamnarbetarförbundet att träffa ett konkurrerande kollektivavtal. Så frågan handlar inte om det, utan det här är något annat som ligger bakom.
Det är den gamla Figeholmskonflikten som ligger och jäser, menar Kurt Junesjö, och arbetsgivarnas önskan om att kunna tvinga arbetarna att acceptera sämre kollektivavtal och genomföra lönedumpningar.
– Och då kan man ju ha i minnet att det finns en person som sitter i regeringen, han är till och med statsminister, och tidigare var han ordförande för ett fackförbund som var inblandat i Figeholmskonflikten, nämligen Metall. Då är det så att Teknikarbetsgivarna som organiserar Metalls flesta avtal, de är alldeles rosenrasade på Figeholmsdomen. Så jag har en liten konspirationsteori som innebär att det inte är Hamnarbetarförbundet som är det stora konfliktämnet, utan det är i själva verket detta, att man vill ha bort det här med att facket kan förhindra lönedumpning. Och där är då Metall en jättestor intressent, eftersom att man har ett skitavtal som arbetsgivaren gärna vill använda sig av, säger han.
Om arbetsgivarna lyckas få igenom rätten att själva välja vilket fackförbund de vill teckna kollektivavtal med, så öppnar det upp för möjligheten att tvinga arbetarna att acceptera de sämsta avtalen och därmed försvagas hela arbetarrörelsen, varnar Kurt Junesjö.
– Nu är det så här då, att i Sverige har vi ett utomordentligt system när det gäller konfliktande kollektivavtal. Om det är så att två fackförbund strider om avtalsrätten, så finns det ganska klara principer om hur man ska fördela avtalsområdena mellan sig. Och det innebär att vi i Sverige nästan inte har några gränsdragningskonflikter alls, säger han och ger exempel på hur det har sett ut i andra länder:
– I Storbritannien på 1980-talet lyckades Thatcher krossa den brittiska fackföreningsrörelsen, genom att de hela tiden slogs om gränserna med varandra. De hade ju nästan fri konflikträtt, och de stred hela tiden i såna här gränsdragningskonflikter, vilket innebar att folk blev hjärtligt trötta på den fackliga verksamheten, och Thatcher kunde genomföra sina förändringar av arbetsrätten som innebar att den brittiska fackföreningsrörelsen i princip slogs ut. Det går inte i Sverige, för här bestämmer huvudorganisationerna, och i regel fogar sig de fackliga organisationerna efter LO:s, TCO:s och SACO:s beslut.
– Man kan säga att vad som kommer att hända nu om det är så att den här utredningen tar bort rätten till konkurrerande kollektivavtal, det är att den här utomordentliga medlingsfunktionen som finns i Sverige, den kommer att slås ut. Och vem kommer då istället att bestämma vilket avtal som ska gälla? Det kommer att vara arbetsgivaren. Och vilket avtal kan arbetsgivaren tänkas välja i en sån situation? Ja, inte blir det det dyraste.
Hur stor risk är det att regeringen genomför de här inskränkningarna?
– Jättelik. Det krävs en otrolig opinion om man ska kunna stoppa det här, men det verkar nästan helt saknas ett motstånd. Pappers, som själva har varit inne i den här konflikten, har tagit ett förbundsrådsbeslut i protest, och även Elektrikerförbundet har protesterat mot det här. Men i övrigt har fackföreningsrörelsen inte visat några större tecken på upprördhet, säger Kurt Junesjö.
– Arbetsgivarna är otroligt angelägna om att inskränka strejkrätten, för lyckas man med det så får man en oerhört mycket större hegemoni på arbetsmarknaden. De som driver på för den här förändringen är Teknikarbetsgivarna framför allt, och Metall har ställt upp på det här och ser själva fördelar med det, för de kommer ju att bli en större organisation på kuppen. Och så har du Svenskt Näringsliv som är jättestarka i opinionsbildning. Sen har regeringen tillsatt en utredningsman som kommer från arbetsgivarhåll. Tänka sig att en socialdemokratisk regering gör så, det är ganska anmärkningsvärt.
Samtidigt är han inte förvånad.
– Det här att socialdemokraterna vill inskränka strejkrätten, det är egentligen inte något konstigt. Alla politiska fraktioner som kommer i regeringsställning vill inskränka strejkrätten. En stark strejkrätt kan störa samhället ganska allvarligt om den skulle användas. Men den svenska arbetarrörelsen har glömt av att den har strejkvapnet, för om man tittar på antalet strejkdagar som har varit de senaste åren så är det ju försumbart, menar Kurt Junesjö.
– Man förhandlar inte med styrka längre, utan genom att sälja äpplen mot päron. Alltså Metall, som hade det starkaste avtalet på hela arbetsmarknaden på 70-talet, de sitter nu med ett avtal där man har sålt ut allt det som de gamla fackliga kämparna hade lyckats bygga upp under 100 år. Arbetstid, lönesättningsvillkor, och nu har man nästan inget kvar, så det sista Metall har att sälja ut är anställningsskyddslagen.
Per Leander
