Foto: Lars Forsstedt / LO.

Kraftig LO-kritik mot stupstock i sjukförsäkringen 

Erik Edlund:

LO är skarpt kritiskt till förslagen om förändrad sjukförsäkring och skräder inte orden i sitt remissvar till en rapport om förändringarna i sjukförsäkringens regelverk 2021 – 2022.

LO har fått möjlighet att ge sina synpunkter på de förslag som fanns med i rapporten som Statens Offentliga Utredningar (SOU) lade fram till regeringen. Och synpunkter har de många. Invändningarna gäller hur undersökningarna som rapporten bygger på har utförts, de slutsatser rapporten dragit och inte minst mot de förslag som finns i rapporten.

– Redan nu är sjukförsäkringen för svag och med de föreslagna förändringarna tar vi ett stort steg bakåt igen, säger LO:s ordförande Johan Lindholm i ett pressmeddelande. Han riktar en uppmaning till regeringen att stoppa förslagen. Han skriver att han förväntar sig att äldre- och socialförsäkringsministern Anna Tenje tar intryck av de kritiska remissvaren.

– Annars ökar otryggheten för vanligt folk och sjuka tvingas ut i fattigdom eller att arbeta sjuka.

LO anser att perioden som analyseras är alldeles för kort. Utredningen har heller inte tagit hänsyn till andra faktorer som påverkat sjukskrivningsmönstret, som corona-pandemin, nya domar i Förvaltningsdomstolen och Försäkringskassans eget kvalitetsarbete.

SOU:s utredning föreslår att Försäkringskassan ska sluta ta hänsyn till angiven yrkesgrupp vid bedömning av arbetsförmåga. Det betyder att det inte ska räcka att vara för sjuk för att återvända till det jobb man hade innan sjukskrivningen. Ens arbetsförmåga ska istället bedömas mot ”normalt förekommande arbeten”. LO menar att detta skulle leda till bedömningar mot en “fiktiv arbetsmarknad”.

I rapporten finns ett förslag om att ta bort principen ”övervägande skäl” vid bedömning av arbetsförmåga, och återgå till den tidigare betydelsen av ”särskilda skäl”. “Övervägande skäl” betyder inom det svenska försäkringssystemet att en undersökning av en persons arbetsförmåga ska ta hänsyn till de underliggande skälen till att hen inte kan arbeta. Det kan handla om ålder, allmänt hälsotillstånd, utbildning eller bristande arbetslivserfarenhet.

“Särskilda skäl” betyder på sjukförsäkrings-svenska ovanliga omständigheter som kan hindra en person från att sköta ett arbete. Det kommer sannolikt betyda att man kommer att titta mer på individuella omständigheter än på de underliggande skälen till att en person inte kan arbeta. Sådana omständigheter kan vara om personen till exempel har en funktionsnedsättning.

LO tror att det kommer ha negativ effekt på rehabiliteringen för personer med nedsatt arbetsförmåga och skriver att förslaget i praktiken skulle kunna innebära att om person som är mitt uppe i en rehabilitering, och kanske jobbar deltid, kan få sin sjukpenning indragen om en läkare inte kan säga exakt vilket datum personen kan vara tillbaka i arbete. Det drabbar framförallt personer med psykiatriska diagnoser. Psykiatriska diagnoser är det vanligaste skälet till sjukskrivning för kvinnor.

LO motsätter sig förslaget om att deltidssjukrivna ska få sin arbetstid sänkt varje dag motsvarande just den grad deras sjukdom eller funktionsnedsättning påverkar dem.

Om en persons arbetsförmåga bedöms vara nedsatt med 80 procent får hen arbeta 20 procent av en normal arbetsdag. Detta skulle innebära att arbetstiden är likadan varje dag. LO menar att det minskar möjligheterna att vara flexibel och att det gör att den sjukskrivna får svårare att anpassa sig och till slut återvända till arbetsmarknaden.

SOU:s rapport föreslår att man ska ta bort bestämmelserna om 90 dagars skydd för behovsanställda. Det försämrar rätten till sjukpenning då det skulle innebära att Försäkringskassan kommer betrakta den behovsanställde som arbetslös redan efter 14 dagar. LO tycker att en behovsanställd, där det går att visa att hen arbetat med viss regelbundenhet, ska ha samma rätt till sjukpenning som sina tillsvidareanställda arbetskamrater.

Något som LO däremot håller med rapportförfattarna om är att man bör göra reglerna inom sjukpenning, samt sjuk- och aktivitetsersättningssystemet, mer enhetliga och samordnade. Det betyder att samma villkor skulle gälla inom alla dessa områden, och att hanteringen av ersättningar skulle bli både enklare och rättvisare.

LO motsätter sig med emfas (de använder faktiskt de orden i remissvaret) utredningens förslag om att införa en bortre tidsgräns för sjukersättning, en s.k stupstock. De skriver att de motsätter sig att frågan ens ska utredas.

Men LO är inte bara negativ och reagerar på utredningens olika förslag utan kommer faktiskt med egna lösningar i sitt remissvar. Ett av LO:s egna förslag är en överenskommelse mellan stat, arbetsgivare och fack för att förebygga ohälsa och underlätta anpassning och rehabilitering för personer med nedsatt arbetsförmåga.

De skriver att en sjukskrivning och rätten till sjukpenning kräver att man gjort en realistisk bedömning av arbetsförmågan, som måste väga in individuella faktorer som utbildning, bostadssituation och ålder.

De avslutar sitt remissvar med att de ser positivt på att förändringar av regelverken utvärderas, men att en tillbakagång till “det rättsosäkra och otrygga system som gällde innan 2021 inte är rätt väg att gå”. De skriver att det är ett gemensamt samhällsintresse att så få som möjligt ska behöva vara sjukskrivna under långa perioder, men att sjukförsäkringen då måste fungera som det skydd och stöd för den enskilde som den är avsedd för.

Det återstår att se hur stort intryck regeringen kommer att ta av kritiken från LO, TCO och andra remissinstanser. Och hur det kommer påverka sjukförsäkringssystemet och alla dem som är beroende av det.

Erik Edlund

Artikeln har också varit publicerad i nättidningen Internationalen.

You May Also Like