Av Augusto Zamora 2 mars 2022
Det är tur att det inte finns något Nobelpris för mänsklig dumhet, för det skulle vara omöjligt att dela ut det bland alla kandidater, till att börja med de europeiska härskarna. Ukrainafrågan är inte alls lik det som västmedierna säger, till den grad att det är krampaktigt – det skulle vara mer korrekt att kalla dem för tillfälliga.
Ryssland försöker inte annektera Ukraina och har inte heller inlett något erövringskrig, och det är inte heller resultatet av ett imperialistiskt delirium efter förlorad storhet. Det är en geopolitisk konflikt i ordets renaste bemärkelse. Geopolitisk i 1800-talstermer, en kamp om makt och intressen, för det finns ingen konflikt mellan ideologier, ingen kamp mellan system, även om de vanliga legosoldaterna och dårarna – som tyvärr inte är en utrotningshotad art – tjatar om det med all lukt av toalett.
Nej, det är inte alls så. Det är den gamla kampen mellan den värld som vill födas och den värld som vägrar att dö (som Antonio Gramsci en gång sa), som provoceras av Natos vägran att stoppa expansionen mot Ryssland. Det är detta, och inget annat, som är orsaken till militära åtgärder. För att uppnå säkerhet för Ryssland, vilket EU/Nato förnekade och visade att Ryssland fortsatte sin expansionistiska politik.
Det sägs, upprepas och slås fast att när det finns konflikter av den här omfattningen är sanningen det första som dör. Vi håller inte med. Vi tror att det första som dör är intelligensen, för man måste vara okunnig, dum, dum och så vidare för att tro att Ryssland har angripit Ukraina på grund av banaliteter som storhetsvansinne eller imperialt kärleksvansinne, som Corín Tellados nova (för dem som inte känner till henne, den största författaren till kärlekshistorier som skrivs tre gånger i veckan och som deras mödrar eller mormödrar kommer att minnas med, ja, ungdomlig nostalgi). Inget av det.
Förenta staterna talar ofta om mänsklighet, rättvisa och moral, men i själva verket handlar det om att beräkna intressen. Washingtons strategiska själviskhet och hyckleri har gång på gång avslöjats i den internationella politiken. Rapporter visar att minst 37 miljoner människor har fördrivits i och från Afghanistan, Irak, Pakistan, Jemen, Somalia, Filippinerna, Libyen och Syrien som en direkt följd av de krig som USA fört sedan den 11 september 2001.
Om ett land bara ser till sina egna intressen, underblåser flammor överallt och ständigt exporterar kaos till andra, oavsett hur mäktigt det är, är det oundvikligt att dess trovärdighet kommer att brytas ner och att dess hegemoni kommer att upphöra.
För de länder och regioner som fortfarande har fantasier eller agerar som USA:s brickor är Ukrainakrisen en bra påminnelse: En “partner” som bara meddelar “goda nyheter” när du är i knipa är inte att lita på.
Detta är hämtat från en ledare i Kinas kommunistpartis Global Times. Detta får du inte glömma bort. Inte heller att krisen i Ukraina lämnar ett budskap: det är inte möjligt att tänka sig fredliga lösningar med USA och dess hönshus. Därför är krig det enda möjliga sättet att konfrontera USA:s hegemoniska anspråk. Kina har sin ukrainska motsvarighet. Det kallas Taiwan, det enorma amerikanska landbaserade hangarfartyget som ligger bara 230 kilometer från det kinesiska fastlandet. Om det är oklokt att röra vid björnens svans är det självmord att röra vid både drakens och björnens svansar samtidigt.
Men det finns mer. Den atlantiska vitriolen har uppmuntrat Japans tidigare premiärminister Shinzo Abe att uppmana Japan att gå in i en kärnvapenrustning med USA, med hänvisning till krisen i Ukraina. Global Times reagerade omedelbart i en ledare:
USA är medvetet om högerrörelsen i Japan, men ser landet som den viktigaste hävstången mot Kina i Östasien. Därför blir det gradvis en prioritet för Washington att använda Japan för att hålla Kina i schack. Detta har gjort det möjligt för Japans högerpolitiker att se en möjlighet och utnyttja den till fullo för att lossa de strategiska band som har bundit dem i nästan 80 år, med kärnvapenkapacitet som sannolikt är deras slutmål. Spelet är slut.
Tar de till sig av detta eller fortsätter de att vara nedsänkta i det giftiga informationsmolnet? USA vill att Japan ska vara för Kina vad Tyskland nu kommer att vara för Ryssland, och vi vet hur det gick för dessa länder i andra världskriget. Kort sagt handlar det om ren geopolitik och ett spel som är större än någon kan föreställa sig. Kycklingar spelar inte med i det här spelet. De slaktas för att bli soppa eller det kolesterolfyllda gringoreceptet med stekt kyckling. Välkommen till upptakten till 2000-talets första stora krig. Njut av din kyckling.
