Eva Björklunds anförande på Kubas ambassad den 24 april 2022.
Kära vänner och kamrater!
Här är vi igen, än en gång i vårt årliga firandet av Kubas historiska seger, mot USA:s invasion på Playa Giron i Grisbukten, den 17 april 1961. En historiskt seger i sig, men också för Kubas och världens framtid. Många människor, som mina föräldrar, blev oroliga när de vid frukostbordet läste lokaltidningen och fruktade världskrig.
Och det var ingen småsak, känner alla till bakgrunden, hur det hände, men denna seger kan vi aldrig glömma, den var fenomenal. Ett litet örike, besegrade världens supermakt, par excellens.
I mars 1960 hade USA:s president, Dwight D. Eisenhower tilldelat CIA 13,1 miljoner US$ för att störta Fidel Castro. De organiserade en legoarmé med 1 400 exilkubaner i Nicaragua och Guatemala. 5 infanteri- och en fallskärmsjägarbataljon sjösattes därifrån i gryningen den 17 april för att från havet och himlen invadera Playa Giron, där de krossade det lokala revolutionära hemvärnet.
José Ramón Fernández anlände på dagen med trupp till Playa Giron och inledde motoffensiven.
Två dagar tidigare hade 8 CIA B-26 bombplan attackerat kubanska flygplatser.
Fidel anlände den 19 april med fler trupper. Legoknektarna förlorade initiativet, gav upp samma dag. FN informerades. Kennedy var tvungen att dra tillbaka det flygstöd som Eisenhower beordrat för att säkerställa seger.
Som ordspråket säger, Fidel kom och gjorde slut på det hela – Kuba varken ger sig eller säljer sig.
Segern befäste Fidels roll som Kubas och Tredje världens idol. Sovjetunionen kom till Kubas stöd, det ledde till raketkrisen 1962. Kuba anslöt sig till de alliansfria länderna, världen hade förändrats.
Det hela slutade i ett historiskt nederlag för jänkarna, en existentiell seger för Kubas folk, avgörande för världens framtid. Sovjetunionen bröt blockaden, Kuba stärkte banden med tredje världen, De alliansfria länderna organiserade sig med Kuba.
Med Fidels enastående förmåga att inspirera sitt folk, stoppade de inte bara invasionen, utan tillfångatog legosoldaterna, och senare, i en offentlig rättegång i Havanna, förhördes de och skickades tillbaka till USA, i utbyte mot läkemedel och barnmat.
Kuba närmade sig Sovjetunionen, det ledd till 1962 års kärnvapenraketkris. Kuba var inte ensamt utan var med bland de alliansfria länderna. Världen hade förändrats.
Här i Stockholm uppförde vi en teater pjäs i det fria på Vällingby torg med Narrenteatern och volontärer. Jag spelade rollen som åklagare: min pappa var åklagare, men det var inte för det, det var bara en rolig poäng. Det blev stor framgång, mycket folk, det spelades in och sändes på SVT. Jag minns inte året, men jag tror att det var någon gång i början av 70-talet.
Revolutionen på Kuba är historisk, av världsomfattande betydelse. Det kan jänkarimperialismen inte göra något åt. Tvärtom, trots blockaden för att svälta ut Kuba, utvecklas det på alla områden och växer som modell och inspiration för världens folk.
Vi tackar er Kuba, och fortsätter kämpa för er, Alltid för Segern, länge leve Revolutionen,
Leve Fidel och Kubas folk!
