Lördag 17 maj var det vernissage för konstutställning på Form & Färg, Bruksgatan 6 vid Rademachersmedjorna i Eskilstuna. Det var 17 elever som visade sammanlagt 79 konstverk i en salig blandning av motiv och tekniker.
Det började med att Patric Danielsson öppnade utställningen. Ni ser honom på bild på trappan framför den vackra gamla inglasade verandan.
Det var knökfullt med besökare i den lilla mysiga byggnaden med sin vackra veranda och lutande golv. Jag gjorde som jag alltid gör i såna här sammanhang.
Först går jag ett varv för att få en överblick över vad som visas. Sedan går jag ytterligare ett varv i sakta mak där jag kollar mer noga på alla konstverken. Jag spanar in de små detaljerna som man missar om man har för bråttom. Och jag bildar mig en egen uppfattning av vad jag ser.
Sedan tar jag ett tredje varv där jag har listan med titlar för respektive konstverk framför ögonen. Titlarna kan ses som ett ”facit”, en ledtråd till vad respektive konstnär vill förmedla med sitt verk.
Ibland stämmer det med min egen ”tolkning”, ibland inte. Men det är ju som man brukar säga – Det är betraktaren som avgör vad hen ser.
Jag ska inte ge mig på att recensera utställningen. Det har jag varken kompetens eller hjärta till. Men några spontana reaktioner ska jag ge mig på.
När jag såg Alva Blomquists små figurer ”Räven och Stjärnbarnet” kom jag osökt att tänka på ett konstverk jag sett på Holmberget i Torshälla som har titeln ”Stella Stjärnskådaren”. Alvas ”Stjärnbarn” och ”Stella Stjärnskådaren” är så olika till utförandet – med ändå så lika. En liten figur som sitter ensam på våran jord och tittar förundrat upp mot den oförklarliga stjärnhimlen som inte har något slut.
Iréne Vasberg har en serie bilder hon kallar ”Krumelurer”. En av dessa krumelurer var för mig självklart siffran 2. Dessutom en tvåa som genom färgsättning och skuggning fick en djupkänsla – en tredje dimension.
Att jag såg en tvåa tror det berodde på att jag kommit direkt från Årby där konstnärerna Stanislaw Lux och Telma Castro håller på att färdigställa ett stort konstverk på murarna ner mot Årbytunneln. Konstverket bygger på fantasifulla siffror som tecknats av skolbarn i Årby. Glada siffror som fått armar och ben, ögon näsa mun och andra utsmyckningar. Detta konstverk bygger på den italienske matematikern Leonard Fibonaccis talserie. En talserie som återkommer i naturen på många olika sätt. Till exempel hur kärnorna i en solros sitter i spiralform. Höger- och vänstervridna spiraler. Vanligen 21 spiraler medsols och 34 spiraler motsols. Antalet spiraler stämmer med Fibonaccis talserie.
Det tredje konstverket jag blev förundrad och smått fascinerad av var en liten medicinförpackning placerad i en kubformad glasskål.
Kartongen var så liten att man fick krypa tätt inpå för att läsa texten;
”100 gulddragerade tabletter för den desperat nog att betala.
Varje gulddragerad tablett innehåller 50 mg finansiell ångest. En diskussion kring personlig och samhällelig prioritering uppmuntras innan användning.
Förvaras utom syn- och räckhåll för barn och arbetarklass”. Det är Will Sandkvist som gjort denna installation som har titeln ”Högkostnadsskydd”. Ett av de konstverk på utställningen som har ett tydligt och uttalat politiskt motiv.
Maria Perssons ”Stilla glädje” sitter så lågt placerad att man måste gå ner på knä för att se. Det är ett skrivtecken av något slag. Kanske ett kinesiskt tecken, eller bokstav. Är det ett ”hittepåtecken” eller ett riktigt tecken? I så fall – vad betyder det?
Det fjärde konstverket jag funderar över är Angelina Götzs ”Bänken”. Vad som sätter myror i min skalle är texten 0 : 0 i vitt. Kolon är ju ett tecken man använde för att ange en uppräkning. 0 : 0 blir ju ingenting. Är det Angelina som bara vill ”skämta aprillo” med oss, som när Lady och Luffsen blir bjudna på spagetti och köttbullar i Disneyfilmen på julafton. Eller finns det en annan tolkning bakom 0 : 0 som jag går bet på? Man får väl försöka leva vidare i ovisshet. Man varken kan eller behöver förstå allt här i världen.
Jag stannar till lite extra vid ”Mjukt stök” av Anastasia Chokoda. Här är rejält stökigt. Mitt i allt kaos hittar man smärtstillande Ipren, Celsius vitaminer, en halväten bulle, Några burkar (energidryck kanske). Mina tankar går till den konstriktning under 1960-talet som kallades ”diskbänksrealism”. En riktning som syftade på långt driven realism och socialt engagemang. Diskbänksrealismen var liksom raka motsatsen till eskapism (verklighetsflykt).
På tal om att kunna allt. Ordet ”vernissage” för invigning av en utställning kommer från franska ordet vernissage. Vernissage betyder helt enkelt fernissa. Förr var det vanligt att tavlorna skulle vara blanka. Då strök man taveldukarna med fernissa alldeles inför öppnandet av utställningen för att de skulle blir riktigt blanka. När då utställningen öppnades luktade det fernissa i lokalen.
Rolf Waltersson
Lästips:
Form & Färgverkstaden – Rademachersmedjorna – Visit Eskilstuna (Här kan ni se en bild på den vackra verandan)
Solrosen – ett av naturens matematiska underverk . eFOLKET. 16 augusti 2021
Vernissage – Wikipedia (här kan ni se en tecknad bild från Paris 1866 där man står på höga stegar för att stryka fernissa på de stora tavlorna)
