1976 ansågs Lagen om missfirmelse av tjänsteman omodern och togs bort.
Nu vill Tidöregeringen återinföra denna lag med rötter i 1800-talet.
Till mångas överraskning får de stöd av Vänsterpartiet.
Kjell Östbergs artikel har också varit publicerad i nättidningen Internationalen.
*******
Jag är dömd för missfirmelse av tjänsteman. Det var i slutet av 60-talet. Jag och min kompis Robban satt i en tunnelbanevagn och väntade på att tåget skulle gå när två poliser kom släntrande efter perrongen. När de kom fram till oss ställde de sig utanför vårt fönster och tittade på oss.
Robert hade just fått en fin vintermössa som hans mamma hade stickat, röd och kanske lite för stor. Poliserna började skratta, peka finger och på olika sätt göra sig lustig över mössan.
Vi försökte ignorera dem, men just när tåget började rulla tog jag mod till mej och räckte ut tungan. Poliserna reagerade omedelbart, sprang fram till föraren, fick honom att stanna tåget, ryckte upp dörrarna, släpade ut mej och förde mej till Östermalms polisstation. Där blev jag inlåst i arresten.
Poliser kom förbi och uppmanade varandra att titta på “apan”. Efter ett nattligt förhör blev jag släppt.
Till rättegången utsågs som offentlig försvarare en ung och okänd men lovande advokat som hette Leif Silbersky. Han försvarade mej med alla de dramatiska utspel han redan då var mäktig. Jag tror att domaren insåg att det var ett svagt case, trots att poliserna förnekade att de gjort något olämpligt. Jag fick lagens mildaste straff, fem dagsböter (á 3 kronor).
Så här efteråt framstår väl det hela som en lustig anekdot, och det är så jag brukar berätta historien. Jag tror att den främsta konsekvensen för mej personligen blev att jag stärktes i min bristande tilltro till polisen.
Men samtidigt är det klart att det var ett övergrepp mot två tonåringar. Robert var en känd provie och hade synts vid många demonstrationer; jag hade antagligen mitt FNL-märke väl synligt. Det är uppenbart att det fann en politisk bakgrund till polisens trakasserier.
1976 ansågs Lagen om missfirmelse av tjänsteman omodern och togs bort.
Nu vill Tidöregeringen återinföra denna lag med rötter i 1800-talet. Den föreslår att det vara förbjudet att förolämpa en tjänsteman “om gärningen är ägnad att kränka tjänstemannens självkänsla eller värdighet”.
Straffskalan innefattar fängelse.
Till mångas överraskning får de stöd av Vänsterpartiet. Miljöpartiet röstar nej, liksom Lorena
Delgado.
Inte förvånande har detta väckt omfattande diskussioner.
Kritikerna pekar på att förslaget måste ses som en del av en större utveckling mot en mer repressiv politik. Personer som protesterar mot hur de behandlas riskerar att straffas, de som saknar medborgarskap kanske att utvisas.
Ytterligare kriminalisering riskerar att begränsa människors möjlighet att kritisera staten överhuvudtaget, i sista hand att inskränka demokratin.
De flesta som kommer att drabbas befinner sig redan i underordning i förhållande till makten. Personer verksamma inom socialtjänsten menar att man istället borde öka resurserna för att ge möjligheter att skapa mer förtroendefulla relationer och påpekar att hot och våld är redan idag är straffbart.
I ett hårdnande samhällsklimat inför regeringen en lag som redan för 50 år sedan ansågs uttrycka en föråldrad syn på förhållandet mellan medborgare och statens företrädare. Med stöd från Vänsterpartiets ledning.
Kjell Östberg
