Så var det dags igen. Destination söderut.
Den här gången var det något tekniskt fel på loket. På grund av det blir min resa nummer två ner till Kristianstad försenad med en dryg timme. Det här var en fredag i mitten på oktober som jag för fjärde gången på kort tid blir försenad till ett möte.
Så fort jag kliver på ett tåg så uppstår något fel. Verkar det som. Men det gäller ju förvisso inte bara mig. Den här gången hann jag ner till Norrköping. Där blir jag denna gång sittande med ett femtiotal andra resenärer som är på väg ut i världen. Ett lokfel på det från huvudstaden inkommande tåget var orsaken.
Under tiden som jag sitter på caféet på Norrköpings obemannade central hör jag efter någon timme en inre röst som tydligt pratar till mig och säger följande:
– Jag orkar inte med mer av detta ständiga tågstrul längre. Det här får bli den sista långresan med tåg i det här landet. Jag orkar inte längre. Mitt tålamod har tagit slut. Och orken.
Men jag bet förstås ihop. Och mycket till alternativ hade jag ju inte. Framåt kvällen anlände jag till slutdestinationen Kristianstad.
På min väg tillbaks från Kristianstad blir jag sedan på måndagen sittande på Hässleholms central i några timmar. Då hör jag hur den ena tågförseningen efter den andra ropas ut i högtalarna. Det är tåg till Köpenhamn ,Malmö , Ystad och till Helsingborg samt även tåg norrut till exempel Växjö, Alvesta, Nybro och Kalmar. Som nog många av er fått lära er så är ju Hässleholm en betydande så kallad järnvägsknut. Har varit så länge.
Och när jag satt där i väntan på mitt eget tåg kunde jag konstatera att det rörde sig hundratals, ja säkert tusentals resenärer på stationen, under tiden som min väntan varade. Antagligen de flesta av dessa resenärer som skulle åka antingen söderut eller norrut var tvingade att invänta försenade avgångar, i Hässleholm denna gråmulna måndagseftermiddag.
Hur gick det min hemresa till Eskilstuna efter det att jag klivit på i Hässleholm? Jodå, det funkade problemfritt . Till min stora förvåning.
Tack för ordet.
Kjell Andersson
