Karl Rune Nordkvist var en mycket produktiv författare och framförallt en skildrare av den, som han uttryckte det, halvfärdiga välfärden, fattigdomen och betydelse av det sociala arvet.
Det blev totalt ett fyrtiotal romaner och noveller. Han debuterade 1950 med romanen Att vänta någon hem. Den boken blev film senare liksom romanen En dag i oktober (1972). Den senare ingår i en svit om tre romaner – de övriga Hösten Lång (1977) och Nattvägen (1970).
Karl Rune Nordkvist växte upp i det lilla samhället Ramsjö beläget några mil norr om Bollnäs i Hälsingland. Där jobbade hans far vid järnvägen. Men efter några år i Ramsjö förflyttades Karl Runes far ner till Bollnäs. Han fick nytt arbete som anställd vid järnvägsstationen i Bollnäs, som fortfarande var en viktig järnvägsknut.
Efter endast sjuårig folkskola började sonen som järnvägsarbetare i Bollnäs, han med.
Det kan väl tilläggas att när Karl Rune gick i skolan hade han den blivande författaren Åke Wassing som skolkamrat .
Karl Rune Nordkvist tillhörde, liksom Åke Wassing, dem av arbetarförfattarna som aldrig fick läsa på en folkhögskola, till skillnad mot till exempel Ivar Lo Johansson , Vilhelm Moberg, Sven Edvin Salje, Lars Ahlin, Albert Viksten, Ragnar Jändel och Dan Andersson med flera. Dessa blivande författare fick förmånen av att studera ett eller ibland två år vid någon av landets folkhögskolor.
Den chansen fick eller tog aldrig Wassing och Nordkvist. De var i hög grad autodidakter, självlärda som författare.
Romanen Nattvägen (utgiven på Norstedts förlag) handlar om en änka och två män som i natten forslar en gravsten. Platsen är någonstans i ett ödsligt norrländskt landskap. På gravstenen står det inristat följande: Herre här vilar Revolutionären Konrad Persson. Död i tron på socialismen.
Romanen är en berättelse om tre fattiga människor som stretar och drar den här gravstenen till en kyrkogård. Där ska den avlidne Konrad Persson begravas … Den här ganska dystra, men samtidigt ändå hoppfulla romanen, är Karl Rune Nordkvists sätt att beskriva hur han såg på det fuskbygge som han ansåg att det så kallade Folkhemmet var då vid denna tid.
Hans romaner tog alltid parti för dem som befann sig långt från salongerna och samhällets så kallade toppskikt. Han kämpade för ett solidariskt samhälle där ingen skodde sig på någon annans arbete. Han konstaterade i en av sina sista intervjuer att han skrev sina romaner för människor som sällan eller aldrig öppnade en bok. Och han tillade att han ”aldrig skrev för att behaga”.
Andra av Karl Rune Nordkvists romaner är Solens barn, som gavs ut 1982, Slaktarens hus (1985) och Septembers ljus (1987). Dessa tre böcker blev förmodligen Karl Rune Nordkvists mest lästa romaner. .Rom anen Nattvägen är utgiven på Norstedts förlag
Kjell Andersson
