I Sverige har vi inte någon lagstadgad minimilön. Det betyder att om du arbetar på en arbetsplats utan kollektivavtal kan du få nästan hur lite som helst i lön.
I Sverige tillämpar vi i stället den “Svenska modellen” – en kompromiss mellan marknadsekonomiska och kapitalistiska intressen. Den svenska modellen innebär att arbetsmarknadens parter fack och arbetsgivare reglerar löner och arbetsvillkor tillsammans i kollektivavtal.
I oktober 2022 antogs direktiv om tillräckliga minimilöner i Europeiska unionen (minimilönedirektivet). Syftet med minimilönedirektivet är att EU vill förbättra människors arbets- och levnadsvillkor genom att inrätta en ram för tillräckliga minimilöner i Europa.
Direktivet ska vara implementerat i medlemsstaternas nationella lagstiftning eller i kollektivavtalen senast i november 2024. Detta har dock den svenska arbetsmarknadens parter motsatt sig och Sverige stödjer Danmarks försök att i EU domstol ogiltigförklara minimilönedirektivet.
Minimilönedirektivet innebär, i stora dag, att ingen i EU ska få arbeta för lägre lön än 60% av medianlönen eller 50% av genomsnittslönen i de landet man arbetar i. För Sveriges del innebär detta egentligen lönemässigt ingen skillnad för löntagare som omfattas av kollektivavtal men skulle motverka osund konkurrens och lönedumpning bland de som inte omfattas av kollektivavtal.
Den förra socialdemokratiska regeringen lade fram förslaget om höjt inkomstkrav för arbetskraftsinvandrare och den sittande högerregeringen har nu beslutat att från och med den 1 november 2023 höja försörjningskravet för alla som söker arbetstillstånd i Sverige till 80% av aktuell medianlön. En summa som för närvarande är 27 360 kronor.
Syftet är att göra det svårare att få arbetstillstånd för personer utanför EU men innebär också att en stor grupp svenskar som omfattas av kollektivavtal kommer att hamna i en sits där man har betydligt lägre lön än så eftersom lägsta lön inom vissa avtalsområden ligger så lågt som under 20 000 kr i månaden.
Eftersom svenska regeringen nu kommit fram till att – för att kunna försörja sig i Sverige måste man tjäna minst 27 360 kronor i månaden (i dagsläget) sätter detta den svenska fackföreningsrörelsen i en penibel sits.
Fackföreningsrörelsen har uppenbarligen misslyckats med uppgiften att tillvarata anställdas intressen i arbetslivet. Åtminstone när det gäller att förhandla fram anständiga lägstalöner. Lägstalöner som går att leva på. Därmed bör det nya “riktmärket” naturligtvis att sätta golvet i den kommande avtalsrörelsen.
För att undvika att vi får ett låglöneproletariat bestående av svenskfödda måste kravet från fackföreningarnas sida på lägsta ingångslöner i anständighetens namn bli på minst 80% av medianlönen, det vill säga 27 360 kronor (i dagsläget).
Kari Parman
Gnosjö
Läs också:
Kommunal i Umeå vill ha samma lön som Regeringen kräver för arbetskraftsinvandrare
