Kritik mot Israel avfärdas och kritiker beskylls för att vara antisemiter. Men långtifrån all kritik av Israels handlande, eller synpunkter på det sionistiska korståget i Mellanöstern, har med fördomar och fientlighet mot judar att göra. Kritik mot Israel som kan jämställas med sådan kritik som skulle kunna riktas mot något annat land som handlar likt Israel kan inte betraktas som antisemitisk.
Att Israel skulle vara en demokrati är en utbredd myt. Det finns inte heller något enhetligt judiskt folk som stödjer Israels ockupation och krigföring. I realiteten är det en apartheidliknande sionism som styr landet Israel. En sionism i vars namn man struntar FN:s resolutioner och begår folkrättsbrott.
Den israeliska staten förtrycker båda judar och araber som inte delar den sionistiska visionen. Internationella fredsaktivister mördas. Infrastruktur förstörs, bostadshus sprängs och jämnas med marken. Man fortsätter koloniseringen och den smygande etniska rensningen på Västbanken.
Förföljelsen av judar i Europa nådde fanatiska nivåer på 30- och 40-talet och man gjorde sitt yttersta för att genomföra en etnisk rensning, man försökte utradera den judiska befolkningen. Stora skaror som överlevde tvingades fly över Medelhavet till dåvarande Palestina.
Judarna var inte ens efter andra världskriget välkomna att stanna i Europa, och den 29 november 1947 röstade FN:s generalförsamling, utan samtycke från den arabiska befolkningen, för att upprätta Israel på andra sidan Medelhavet, med syftet att Israel skulle vara en judisk stat som kunde skydda judar från förföljelse.
Staten Israel upprättades dock i ett område som palestinier hade bott på länge och betraktade som sitt land. Det var detta som blev startskottet för konflikten mellan palestinier och israeler och har pågått sedan dess. Att Europa, med stöd av FN, i sin arrogans dumpade sin judiska befolkning över Medelhavet är skamligt. (1947 var många asiatiska och afrikanska länder fortfarande kolonier och inte representerade i FN.)
Ansvaret för den i Mellanöstern pågående konflikten ligger på Europa och på staterna som i FN röstade för bildandet av den israeliska staten i västra Asien, vid gränsen till Nordafrika. Varför avstod vi inte något landområde i Europa eller Nordamerika för att bilda en judisk stat om nu syftet var och är att skydda den judiska befolkningen från förföljelse?
Att det till följd av denna orättfärdiga kamp uppstått olika motståndsrörelser som av Israel och västvärlden stämplas som terrororganisationer är naturligtvis inte önskvärt men en naturlig följd av de orättvisor som Israel med stöd av västvärlden utsatt människorna som fördrivits för att bereda plats för den judiska staten. En stat som infiltrerats och tagits över av sionisterna.
Det kan aldrig bli en rättvis eller långvarig fred mellan Israel och Palestina så länge Israel fortsätter vräka palestinier från sina hem och fördriva den arabiska befolkningen. Inte heller så länge USA och Europa fortsätter att lägga sig i konflikten. En verklig fred i Mellanöstern kräver att Israel omvandlas från en sionistisk kolonialstat till en sekulär demokrati och att andra länder slutar att lägga sig i.
Kari Parman
Gnosjö
