Några makrobilder som har det gemensamt att de är tagna på våren då knoppar börjar brista.
Alla bilder är tagna under april månad med undantag av en som är tagen redan i mars och en som är tagen i början maj.
När man fotograferar med makroobjektiv på riktigt nära avstånd får man korta skärpedjup, kanske bara några millimeter.
Då få man försöka lägga skärpan på en utvalt punkt i motivet, till exempel en insekt, pistillerna. Resen hamnar i oskärpa så att både förgrund och bakgrund flyter ut i ett suddigt töcken.
Det har både för- och nackdelar. Vill man fota “dokumentärt” vill man kanske har så mycket som möjligt i skärpa.
Men är man ute efter en “känsla” i bilden kan oskärpan understryka en overklig “sanning” – en fantasi.
Ofta blåser det så att blommorna rör sig. Då är det svårt att få skärpan exakt där man vill ha den Är man riktigt nitisk kan man bygga små vindskydd runt blomman.
Men jag har inte tålamod till sånt. Jag ligger på magen och knäpper på fri hand utan vare sig stativ eller vindskydd.
Det får bli som det blir. Allt behöver inte vara perfekt.
Rubriken är från Karin Boyes dikt “Ja visst gör det ont”.
Går ni in på lästipset nedan kan ni lyssna på en tonsatt version av Sune Bohlin, framförd av Sune Bohlin och Madeleine MacDonald.
Lästips:
- Ja visst gör det ont – Wikipedia
Rolf Waltersson
