Stig Henriksson,vänsterpartist och ledamot i riksdagens försvarsutskott, gästade ABF Eskilstuna den 1 mars. Arrangörer var Vänsterpartiet och ABF.
Ämnet var ”Försvaret och NATO”. Den som eventuellt väntat sej en appell mot den svenska krigsmakten som sådan blev kanske besviken. Henriksson är mot NATO men anhängare av av det svenska försvaret. Hans stöd för en värnpliktsarmé var uppenbar, han berömde den finska krigsmakten ( som fortfarande har värnpliktsarmé) och han uttryckte sin beundran för det svenska hemvärnet som han uppmanade publiken att ansluta sej till.
Icke desto mindre var hans kritik av NATO och de svenska anhängarna av en NATO-anslutning kvick och insiktsfull. Likaså var han förvånansvärt klar i sin kritik av ryss-skräcken och oförmågan att förstå den ryska regimens rädsla för en expanderande och inringande motståndare.
Han raljerade med uppfattningen att medlemskap i NATO skulle öka svenskarnas säkerhet. Han pekade på Erdogans Turkiet (näst största NATO-landet) som ser praktiskt taget all opposition som terrorister och som kan komma att kräva svensk hjälp om vi vore medlemmar. Han pekade på att vi som medlemmar i NATO kommer att uppfattas som del av en kärnvapenutrustad allians och därmed riskera att dras in i konfrontationer med kärnvapen.
Publiken tog i flera fall upp just russofobin (ryss-skräcken) och Henriksson menade också att den tog sej löjliga former. Han pekade på att en förkrossande majoritet av kränkningarna mot svenska vatten och svenskt luftrum utförts av helt andra makter men att det enbart är Ryssland som nämns i rapporter och i press. Vi har kränkts inte enbart av närliggande stater som Norge, Danmark och Tyskland. Kränkande stater har varit Qatar och Bahrein!
Som sammanfattning kan man säga att man som NATO-motståndare gick hem stärkt. När det gäller militarismen som sådan och hur vi kan nå en värld i fred så fodras mer radikala grepp.
