När det gäller utvecklingen av demonstrationerna i Hongkong kan vi nu se en mycket tråkig vändning. För ett par dagar sedan marscherade en stor massa av studenter till den amerikanska ambassaden. Ett hav av USA-fanor och den US-amerikanska nationalsången sjöngs. Talkörer och banderoller vädjade till Trump att agera.
Den ledande studentaktivisten Joshua Wong befinner sej nu i Tyskland och för samtal med tyska topp-politiker. Temat är det samma.
– Om vi nu är i ett nytt kallt krig så är Hongkong det nya Berlin, sade Wong och uppmanade den fria världen att stå enade med demonstranterna i Hongkong.
Han ska senare i veckan resa vidare till USA.
En mycket sorglig utveckling men samtidigt inte helt oväntad. US-amerikanska flaggor har setts tidigare i demonstrationerna. Det har inte heller varit svårt att se ,medelklassdominansen i demonstrationerna. Inga sociala krav i de fattiga Hongkongbornas intresse har lanserats. De våldsamma attackerna på myndighetsbyggnader, flygplatsen och poliserna har också varit förvånande. Ibland har man undrat om regeringsagenter agerat som provokatörer. Eller om krafter från västimperialismen varit pådrivande.
När myndigheterna backat har studentmanifestationerna blivit allt våldsammare. Inga försök att fraternisera med de unga poliserna har jag kunnat se i alla fall. När man försöker slå sej in i de centrala myndighetsbyggnaderna måste naturligtvis polisen stoppa dom. Vad var syftet om man lyckats? Att hänga Carrie Lamm? (Carrie Lamm är högsta ansvariga i Hongkong-administrationen).
Mitt intryck är att studentledarna söker en skärpning i riktning mot självständighet från Folkrepubliken Kina. Är vi för det? Mitt svar är i alla fall nej. Hongkong är en del av Kina. Engelsmännen tog Hong Kong på hundra år i det så kallade Opiumkriget. Britterna ville framtvinga en opiumhandel vilket det kinesiska kejsardömet motsatte sej. Hundra år uppfattades väl som en ganska oöverskådlig tid. Men tiden gick och plötsligt var det dags att återlämna Hongkong. Märk väl att det under det brittiska styret inte hade funnits tillstymmelse till demokrati i Hongkong. Kolonin styrdes från The Hong Kong House i London. När återlämnandet närmade sej var britterna tvungna att snabbt hitta på demokratiska strukturer så att dom hade något att förhandla om. Hongkong saknade demokratiska traditioner. Den kinesiska borgarklassen i kolonin var nöd med att syssla med sina affärer och berika sej.
“Ett land – två system” var lösningen. Hongkong skulle tillhöra Folkrepubliken men få ha kvar ett kapitalistiskt system. Lösningen är ju naturligtvis ovanför huvudena på befolkningarna. Antag att en stark socialistisk rörelse skulle utvecklats i Hongkong, skulle den f.d. kolonin då tvingats att fortsätta med kapitalism?
Idag kan vi lugnt konstatera att det inte råder två olika system. Fastlands-Kina har i dag en rå kapitalism. Det kapitalistiska systemet råder i Fastlands-Kina såväl som i Hongkong.
I Hongkong finns demokratiska rättigheter i långt större utsträckning än på fastlandet. Det är naturligtvis rätt att försvara dessa mot försök från Peking att inskränka dem. Förslaget att kunna överföra häktade personer från Hongkong till fastlandet uppfattades som en lagändring som skulle kunna slå mot demokratisk opposition. Att motsätta sej detta lagförslag var riktigt.
Men när regeringen backade och till och med nu drog tillbaka lagförslaget har svaret från demonstranterna inte varit att konsolidera framgången utan att trappa upp. Det som skulle kunnat vara en stor seger kastas nu bort. Man kan inte frigöra sej från tanken att det är avskiljande som hägrar i huvudet på Wong med flera. Vilket betyder att be om kinesisk truppintervention. Och som sagt: Vi bör inte vara för ett avskiljande.
Studentledarnas direkta vädjan om stöd från västimperialismen tar problematiken till en ny nivå. Studentrörelsen kan inte både vädja till Trump och tro att man kan få fortsatt stöd från progressiva och anständiga krafter i världen. Joshua Wong med flera har alltså gjort ett val.
Det finns naturligtvis många bland dom som demonstrerat som inte håller med om att allians med Trump är vägen framåt. Jag tror också att många tar avstånd från gisslantagningarna på flygplatsen, försöken att med våld slå sej in i myndighetsbyggnader och hoten mot enskilda polisers familjer.
Vi får inte kasta ut barnet med badvattnet. Folkligt försvar mot den kinesiska regimens kontrollpolitik kommer att vara nödvändigt. Men vi bör klart och tydligt fördöma de proimperialistiska manifestationerna och sökandet efter allians med västimperialismen. Eller “den fria världen” som Joshua Wong säger. Med vilket mandat agerar Wong och hans kumpaner? Vilket mandat från de miljoner som demonstrerat hade dom som tågade till USA-ambassaden?
Märk väl: Hongkongs unga studenter har allt tillgång till information om vad till exempel Donald Trump står för. Vi talar om en Face Book och Twittergeneration. De som tågade till USA-ambassaden vet precis vilka krafter de bad om hjälp ifrån. Det finns inga ursäkter.
Peter Widén
