Varje minut, ja varje sekund i vår vardag idag lever vi på lånade resurser. Vi, rationellt förnuftiga varelser som å den ena sidan inser det absurda i att vi lånar och plundrar jordens resurser till vår livsstil ändå inte anpassar våra liv efter den insikten.
Tvärtom, vi lever vidare, blinda, döva, som om ingenting har hänt eller händer.Vi flyr medvetet bort från den insikten som om vi vore viljelösa och icke rationella flyn. Vi trampar på ändå som vår vardag är den enda vardag som finns och ska finnas.
Och ändå slår vi oss för bröstet, upphöjer oss själva till förnuftets riddare. Och säger, visserligen är detta fel, det är vår undergång vi arbetar på, men vårt ekonomiska system fixar det – så småningom!
Vi kör på som om ingenting hänt eller händer, små justeringar bara så fixar det sig, lita på det!
Ändå tar vi in fakta om motsatsen varje dag, fakta från hela världen ramlar in om motsatsen, ett ekosystem som skenar i undergång, mänsklig verksamhet som blint förstör grunderna för mänsklighetens fortsatta liv på denna jord. En människa som håller sig själv som gisslan av sitt eget förnuft som är en hydra med två huvuden.
Det ena säger stopp, det här går inte att fortsätta med, det är galenskap, idioti och vår egna gravar som vi arbetar på!
Och den andra som säger, vi kan inte göra allt annorlunda varje dag, vi har inga alternativ, det är så här vi lever och vi därtill tvungna. Det är förnuft och sans.
Och där krockar vårt förnuft och våra kunskaper och insikter, så vad gör vi. Jo, vi flyr från verkligheten och förnuftet, eskapism kallas det.
En hel industri av eskapism fyller våra sinnen i form av ett enormt utbud av individuella möjligheter. Det är träning, matlagning, husrenovering, fly in i spelverksamhet, tevetittande in absurdum av massor av producerade serier; som liksom hypnotiska och narkotiskt verksamma medel hjälper oss att sjunka in i ett drogtöcken, ett totalt dimhöljt medvetandetillstånd fjärmat från verkligheten. Och med den bieffekten att vi ändå tror att vi ändå har kvar den insikten och förnuft för att hantera den riktiga verkligheten. Man kan kalla det för den falska medvetenheten. Och som styr oss i livet, varje minut, och med detta dubbla medvetande lever varje dag.
Å ena sidan skriker förnuft och känsla STOPP, DETTA ÄR VANSINNE.
Och å andra sidan JAG ÄR FÅNGE I DENNA DÅRSKAP SÅ JAG FORTSÄTTER! Vi är vår egen gisslan, vi har smitt våra egna bojor och vår kraft att befria oss från dom har vi trollat bort i ett galet försök att vara fria. Det är bara det att denna frihet är vår gemensamma fångenskap.
Om vi inte tillsammans gör något drastiskt nu i vår “normala verklighet” så är denna civilisation, den första världsomfattande, med en enorm hastighet, på väg mot sin totala undergång.
Peter Danngren
