Det verkar som om vi som lever i de rika länderna inte bryr oss om riskerna med de ökade utsläppen av växthusgaser, att klimatkatastrofen rycker allt närmare och att miljontals människor kommer att bli klimatflyktingar, då deras livsmiljöer hotas. Men snart kommer också vi att drabbas. Det kommer att bli brist på, kaffe och choklad, eftersom såväl odlingen av kakaoträdet som kaffebusken kommer påverkas av de ökade utsläppen av växthusgaser.
Vid förhandlingarna om Parisavtalet tvingades de rika länderna till en eftergift. De små önationerna i Stilla havet och Indiska oceanen, som riskerar att helt enkelt utplånas om havsytan stiger samt några folkrika länder i tredje världen, där miljontals människor bor i floddeltan som riskerar att drabbas av förödande översvämningar, ställde nämligen hårdare krav.
Dessa länder tvingade fram en skrivning i klimatavtalet om att man skulle sträva till en högsta temperaturhöjning på 1,5 grader Celsius, de övriga länderna ansåg att en högre gräns, 2,0 grader, var ett acceptabelt mål. Men att även ta med 1,5 procents målet i besluten i Paris var en till inte förpliktande eftergift. I söndags, 2018-01-14, kunde man i Dagens Nyheter läsa rubriken: “Paris tuffa klimatmål är snart ouppnåeligt”.
Och i den följande artikeln: “Parisöverenskommelsens 1,5-gradersmål blir allt svårare att nå. Världens länder måste agera nu, skriver forskare i en rapport där det beskrivs som ‘extremt osannolikt’ att temperaturökningarna hålls så låga till år 2100.”
Detta är det beramade Parismötet i ett nötskal. Man ställde upp mål, men inga krav och inga förpliktande överenskommelser om att genast börja arbeta för att nå målen. Inte bryr sig de rika ländernas politiska ledare ett dugg om att människor i tredje världen berövas sina levnadsvillkor.
Från Paris reste de istället hem och fortsatte att jobba för att öka den ekonomiska tillväxten, som är roten till det onda. Det vill säga fortsätta att öka utsläppen av växthusgaser.
Men det är inte bara fattiga människor som kommer att drabbas av klimatkatastrofen, snart kommer även vi i den rika delen världen att få känna på flera effekter både på grund av växthuseffekten och att vi utarmar genom vår ohämmat ökade konsumtion. Även två viktiga råvaror och njutningsmedel är nämligen nu hotade. Supermiljöbloggen skriver: “Ny forskning kan få svenskar att sätta sitt älskade kaffe i vrångstrupen. Det varmare klimatet hotar både kakaobönan och kaffebönan. Kanske kommer detta besked att leda till att klimathotet börjar tas på allvar.
Forskare har uppskattat att kakaobönan kommer bli svårare och svårare att odla inom 30 års tid och att chokladen kan komma att ta slut nästan helt 2050.
Detta beror på att kakaoträden kräver ett fuktigt regnskogsklimat, men den globala uppvärmningen gör att platserna för kakaoodling blir allt torrare samt hotas av sjukdomar…
Om hotet om en chokladkris inte räcker för att få västerlänningar att börja inse allvaret i klimathotet så väntas stora problem för en annan minst lika omtyckt gröda. Tillgången på kaffe väntas minska kraftigt av ett varmare klimat. Marken där kaffebönor kan odlas kommer halveras till 2050 samtidigt som efterfrågan på kaffe förväntas fördubblas.
Om inte översvämningar, orkaner, skogsbränder och smältande isar har fått den rikare delen av världen att ta till nödvändiga klimatåtgärder så borde väl en kaffekris göra detta? Speciellt svenskar – världens näst största kaffekonsumenter efter Finland – borde sätta morgonkaffet i vrångstrupen…” Se: Klimatförändringar kan beröva oss både choklad och kaffe.
Vi som lever i de rika länderna verkar ju inte bry oss om att hela länder riskera att utplånas och stora områden där miljontals människor i dag lever kommer att bli obeboeliga, frågan är när vi ska inse att även vår egen ombonade tillvaro är på väg att erodera. Kanske kan risken att kaffetåren och chokladpralinen ska försvinna väcka oss?
Hans Hjälte