I lördags 18 maj var det vernissage för utställningen ”I sista minuten”. Det är 15 deltagare från estetiska linjen vid Eskilstuna folkhögskola som visar sammanlagt 79 konstverk.
”Ett varierande utbud av konstverk i en mängd olika tekniker och uttryck”, som de själva beskriver sin utställning.
Vet ni förresten att ordet ”vernissage”, som använd vid invigning av konstutställningar, kommer från franskans ”vernissage”, som betyder fernissa. Det var vanligt att konstnärer förr i tiden, i alla fall i Frankrike, fernissade sina målningar inför öppningen av en utställning. Då luktade det fernissa i utställningslokalen. Därav ordet ”vernissage”.
Jag vill presentera verk av samtliga 15 utställare. Men några är så speciella att det krävs både två eller flera bilder för att göra rättvisa åt ett enskilt konstverk.
Jag vill också lägga till att blandljuset i Form & Färg med blandning av dagsljus, lysrör och spotlights gör det svårt att återge färgerna korrekt. Likaså att det är svårt att på ett ”platt” fotografi återge tredimensionella skulpturer på ett rättvisande sätt. Men jag har gjort så gott jag förmår.
Hoppas att jag också parat ihop rätt konstnär med rätt konstverk. För det är en hel del att hålla reda för en virrig hjärna.
Jag började fota bilderna redan på fredagen. Sedan blev det lite fotande under lördagens vernissage i allt folkvimmel. Men jag var tvungen att återvända till utställningen även på söndagen för att räta ut ett par frågetecken och för att ta om några bilder jag inte var nöjd med.
Att jag ger några spontana kommentarer till bara några av konstverken innebär inte att de okommenterade är ointressanta. Det beror på att i min skalle kan associationerna dra iväg åt många och spretiga håll. Det jag får i mitt huvud är kanske inte alltid samma sak som det konstnären vill ha sagt.
Men som betraktare har man den fördelen att man har ”tolkningsföreträde” även om en och annan pollett trillar ner när man hör respektive konstnär ”förklara” och berätta om sina verk.
Jag börjar med Angelica Nordins animation med titeln ”Heartache”, som visas på en dataskärm. När jag ser bilderna på blommorna som försvinner en efter en med texten ”Where have all the flowers gone?”, kommer jag osökt att tänka på den amerikanske ”protest- och folksångaren” Pete Seeger (1919-2014) och hans sång med samma titel från 1955.
Texten har ett fredsbudskap som idag känns minst lika angeläget som då. Fjärde versen:
”Where have all the soldiers gone?
Long time passing.
Where have all the soldiers gone?
Long time ago
Where have all the soldiers gone?
Gone to graveyards every one
Oh, when will they ever learn?
Oh, when will they ever learn?”
Kajsa Svahns ”Oktobersamling” innehåller 30 små linoleumtryck. Ett för varje oktoberdag, trots att oktober har 31 dagar. Bilderna är så små och detaljrika att man måste gå nära och studera noga och länge för att tillgodogöra sig alla dessa 30 små konstverk.
Därför visar jag två bilder varav den ena är närbild på tre av dessa små tavlor för att detaljerna ska synas bättre.
Anna Granö har knådat ihop en maskerad (människo)varelse med hundhalsband med vassa stålnitar.. Tolkningen är fri. Men jag blev förvirrad av konstverkets titel – ”1436”. Det gav mig ingen ”ledtråd”. Förklaringen jag fick är att 1436 är numret på den lera som använts. Det finns konstlera av olika sorter för olika ändamål. Så nu fick jag lära mig något nytt.
Elin Julins diorama ”Tragedi” är som ett dockskåp i fyra delar där det inte alls ser speciellt lekfullt ut. Tvärtom. I det ena rummet har ett våldsamt mord begåtts. Blod på väggarna, en kniv på golvet. Och fotspår som mördaren lämnat efter sig.
Ett annat av rummen är helt utbränt, En sönderbränd och sotig nalle är vad som finns kvar.
I ett annat rum står en flyttlåda. På väggen sitter ett avskedsbrev som slutar med ”Förlåt”. Ett hastigt och brådstörtat avsked.
I det fjärde rummet har det också gått hett till. Sönderslagen blomkruka, tavlor som rasat från väggen och en krossad spegel.
Ett diorama som gör skäl för titeln ”Tragedi”
Wendela Wahlqvists diorama ”Organiserat kaos” ser ut som en målarsal på Folkhögskolans estetiska linje med färgstänk på väggar och golv. Och alla de pyttesmå tidningar som lagts för att skydda golvet. Hur får man till såna små saker så detaljrikt?
På Sofia Adolfssons målning ”Instrument” ser man ett instrument som påminner om det hon sitter och spelar på inför invigningen (vernissage) – en tvåsträngad luta från Kazakstan.
Till sist vill jag gratulera och tacka eleverna vid Folkhögskolans estetiska linje för en fantastisk, fantasifull och finurlig utställning.
För er som inte har sett den:
Öppettider 18/5 – 31/5
onsdag – fredag: 14.00 – 18.00
lördag – söndag: 12.00 – 16.00
Form och Färgverkstaden. Bruksgatan 6, Eskilstuna (vid ingången till Rademachersmedjorna)
Läs- och och lyssnatips:
Pete Seeger: Where have all the flowers gone? – YouTube
En introduktion till lera – Kreatima. 19 oktober 2022
Rolf Waltersson
