Vi kallar oss humanister. Vi, i alla fall flertalet, bekänner oss till principen “alla människors lika värde”.
I FN-deklarationen om de mänskliga rättigheterna står det i portalparagrafen, Artikel 1:
“Alla människor är födda fria och lika i värde och rättigheter”
I “världens största demokrati” USA skriver man i självständighetsförklaring:
“Alla människor är skapade jämlika”
När det gäller våra lagar slår man fast:
“Alla är lika inför lagen”
Vi vet att det här mest är tomma ord. Vi är inte alls lika beträffande människovärde. Vore vi det skulle ingen fattig romsk tiggare kallas för “Råttan”, som Gheorge Hortolimei-Lupu som blev ihjälsparkad av några skrattande ungdomar i Husqvarna.
Rasism, fördomar och särbehandling av människor med “fel” hudfärg, med “fel” religion, med “fel” nationalitet, med “fel” sexuell läggning, sker öppet mitt bland oss. Man hotar, sparkar, spottar, ja till och med urinerar på tiggare här i Eskilstuna. Om detta vittnar bland andra Stadsmissionen.
Hela vår västerländska civilisation bygger till stor del på förakt och avhumanisering av de svarta som togs som slavar och skeppades över Atlanten för att tvångsarbeta under de vita herrarna. Även Sverige var med på ett hörn i denna vidriga slavhandel.
För att inte tala om nazismen som hade som grundidé att judar, romer och andra grupper av människor var av mindre värde. Här hade vi Rasbiologiska Institutet som mätte skallar och slog fast vilka som var “äkta arier” och vilka som var lägre stående raser.
Tyvärr tror jag att “ränderna sitter kvar” ännu i denna “upplysta” tid anno 2020.
NÄR MÄNNISKOVÄRDET RÄKNAS I PENGAR
I dag fick jag syn på en artikel i Aftonbladets sportbilaga. Den handlar om hockeyspelaren Nicklas Bäckström som blir kvar i NHL-klubben Washington Capitals. Ett förlängt avtal på 5 år ger honom 9,2 miljoner dollar per säsong. Totalt blir det 437 000 000 kronor – 437 miljoner kronor.
Det är ju ganska mycket pengar. Man frågar sig hur en människa kan vara “värd” 437 miljoner kronor? Ändå är detta en jämförelsevis låg betalning om man ser vad andra hockeyproffs tjänar.
“Det är förstås väldigt mycket pengar, men långt under hans egentliga marknadsvärde”, skriver Per Bjurman i Aftonbladets sportbilaga.
Min spontana reaktion är att det måste vara nått fel på marknaden och marknadskrafterna om 437 miljoner för en hockeyspelare är “långt under marknadsvärdet”.
För ett tag sedan läste vi om fotbollsspelaren Lionell Messi som sprängt “miljardgränsen”. Han lär vara den bäst betalda bollsparkaren som enligt marknaden värderas till 1,35 miljarder.
Våran Zlatan har också tjänat bra på sitt bollsparkande, även om hans övergång till Milan “bara” var värt futtiga 36,5 miljoner för att spela den här säsongen ut.
Jag läser också att när Zlatan spelade i Manchester United jobbade han på ackord. Utöver lönen hade han hade bonus per mål.
- Mål 1 – 5: 500 000 kronor/mål
- Mål 6 – 10: 900 000 kronor/mål
- Mål 11 -15: 1 300 000 kronor/mål
- Mål 16 – 20: 1 600 000 kronor/mål.
Som sagt. Hur mycket kan en människa vara värd i pengar? Hur stort är marknadsvärdet för en uteliggare som samlar returflaskor och som dragit nitlott efter nitlott i livets lotteri? Hur stort är marknadsvärdet för en söndertrasad själ som fastnat i narkotikaträsket? Hur stort är marknadsvärdet för en fattigpensionär? Knappast 437 miljoner. Kanske inte ens 437 kronor.
Några rader ur Medborgarsång. Text: Verner von Heidenstam:
“Det är skam, det är fläck på Sveriges banér
att medborgarrätt heter pengar”
Rolf Waltersson
