Under de senaste åren har frågan om klimatet gått från att föra en något tynande tillvaro till att ständigt figurera i medier och i det politiska rummet. En bidragande orsak till detta är att klimatförändringarna blivit allt svårare att blunda för: enorma bränder blir allt vanligare och polarisarna smälter i oroväckande takt. Detta är något som den svenska klimataktivisten Greta Thunberg har tagit fasta på och med sitt beundransvärda arbete har hon, tillsammans med alla de människor som klimatstrejkat med henne, ökat medvetandet hos vanligt folk, såväl som hos toppolitiker.
Så nu när klimatet väl är uppe på dagordningen börjar följaktligen fler och fler uppmaningar ges kring hur vi som individer kan rädda jorden och oss själva. Vi råds att sopsortera, övergå till en växtbaserad kost och helt sluta flyga. Lösningar som i sig inte saknar riktighet; problemet ligger snarare i deras ofullkomlighet. Ponera följande: En person inblandad i en bilolycka kommer in till akutmottagningen med svåra skallskador, förlorad känsel samt stora öppna sår. Ansvarig läkare på platsen inspekterar patienten och skickar sedan efter en fotvårdare för att behandla patientens hälsprickor.
Ett fullständigt huvudlöst och löjeväckande agerande kan tyckas, emellertid är det inte olikt det som vi uppmanas till av den politiska eliten. Genom att lägga ansvaret hos den enskilda individen försöker man skyla över det faktum att vi lever i ett politisk-ekonomiskt system som håller kursen stadigt mot undergången. Man försöker få oss att bortse från att 100 företag står för över 70 procent av världens totala utsläpp. Att dessa företag, på ett eller annat sätt, tjänar pengar på klimatförstöring och inte har något intresse av att agera mot det.
Trots att det låter pragmatiskt har vi som socialister, som en följd av klimatkrisen, en enorm möjlighet till omfattande systemkritik. Vi kan tydligt visa hur ohållbar kapitalismen är, att en oplanerad produktion av varor leder till ett enormt överflöd och slöseri hos oss i väst, men lämnar utvecklingsländerna i spillror. Vi kan visa att ett ekonomiskt system byggt på några få människors herravälde över andra, aldrig kommer ta hänsyn till klimat och miljö. Att den snälla och gröna kapitalismen är en liberal villfarelse. Att vägen framåt är socialismens väg.
Ung Vänster kommer på nationella nivå att under året 2020 driva en kampanj kallad “Hit men inte längre”. Det övergripande syftet med denna är att påvisa det oförenliga med hållbar utveckling och kapitalism (och tillhörande ändlösa tillväxt), samt förklara hur vi kan skapa ett samhälle som är hållbar på riktigt. Ett samhälle där företagsvinster och maktkåthet inte tillåts stå i vägen för den radikala förändring som är nödvändig.
Ung Vänster Eskilstuna kommer under våren driva en lokal kampanj för avgiftsfri kollektivtrafik för alla invånare i Eskilstuna kommun. Detta för att minska bilismen, samtidigt som kostnadsfri kollektivtrafik skulle ge alla människor möjligheten att förflytta sig obehindrat, något som i högsta grad är en jämlikhetsfråga. Detta gör ingalunda anspråk på att vara en helhetslösning, men det är en revolutionär reform vilken, tillsammans med det arbete Ung Vänster gör på ett nationellt plan, kritiserar kapitalets makt över oss människor och vår fortlevnad.
Kapitalismen har med sitt vinstintresse drivit oss hit, till en ytterst utsatt situation, men den ska inte få driva oss en decimeter längre.
Ivar Björklid
Styrelseledamot Ung Vänster Eskilstuna
