eFOLKET publicerar nedan en informationstext från Svenska Hamnarbetarförbundet. Mer information finns på förbundets hemsida hamn.nu
Sedan 23 januari har Hamnarbetarförbundet genomfört en rad punktstrejker i landets hamnar. Samtidigt eskalerar arbetsgivarna konflikten drastiskt genom att lockouta sin personal. Hittills står Hamnarbetarförbundet för en knapp sjundedel av de sammanlagda konflikttimmarna. Hamnarbetarförbundets syfte med varningsstrejkerna är att få till stånd ett rikstäckande kollektivavtal med arbetsgivarorganisationen Sveriges Hamnar. Ett avtal där förbundet blir fullvärdig part med rätt att förhandla om medlemmarnas villkor lokalt och rätt att delta i skyddsorganisationen med valda skyddsombud.
Hamnarbetarförbundet har förvägrats att teckna kollektivavtal i snart fem decennier, sen fackföreningen bildades. I april 2018 blev situationen akut, då arbetsgivarna genomförde en utestängningspolicy som innebar att all samverkan med förbundet drogs tillbaka.
Drygt hundra skyddsombud har förlorat sina mandat att verka för säkra arbetsplatser.
Man är nu orolig för att fler allvarliga olyckor och i värsta fall dödsfall ska inträffa på kajerna. Ändå väljer hälften av landets hamnarbetare att fortsätta vara medlemmar i Hamnarbetarförbundet. Det beror på förbundets organisationsmodell, med omfattande medlemsdemokrati.
Det är alltid de berörda medlemmarna som bestämmer hur facket ska agera i olika situationer. Det gäller allt från lokala schemaförhandlingar till centrala beslut.
Efter förhandlingar och medling med Sveriges Hamnar vägrar arbetsgivarorganisationen fortfarande att teckna ett riktigt kollektivavtal. De vill lägga till en bilaga, där fackföreningen avsäger sig möjligheten att delta i förhandlingar om medlemmarnas villkor, och avsäger sig möjligheten att väcka talan i Arbetsdomstolen vid avtalsbrott. Det skulle vara orimligt för vilken facklig organisationen som helst att teckna avtal på de premisserna.
Att ha kollektivavtal med flera fackförbund för samma arbete är inte ovanligt på svensk arbetsmarknad. Tvärtom är det mycket vanligt på tjänstemannasidan, och förekommer också i arbetaryrken. Självklart går det att göra även i hamnarna. Stuveribranschen behöver samarbete och långsiktig arbetsro. Dit når man inte genom att i praktiken försöka tvinga hälften av landets hamnarbetare att avveckla sin fackliga organisation, utan genom att släppa in dem som en fullvärdig avtalspart. Hamnarbetarna kräver respekt för rätten att i ett demokratiskt land kunna bli företrädda av den fackförening de själva valt.
Svenska Hamnarbetarförbundet
