När man måste prioritera – exemplet Eskilstuna-Kuriren

Ibland känner jag mig som “En man som heter Ove”. Ni som sett filmen med Rolf Lassgård vet vad jag syftar på.18 februari skickade jag en insändare till vår oberoende liberala lokaltidning Eskilstuna-Kuriren där jag kritiserade tidningen för den rumphuggna, och ofta helt obefintliga, bevakningen av kommunpolitiken.

Som exempel tog jag upp att tidningen inte längre bevakar vad som händer i kommunfullmäktige, så att läsarna kan få en bild av vad de olika partierna säger, och hur de röstar, i viktiga frågor.

Ett par dagar fick jag svar via mejl från Kristina Levin, nyhetschef på E-K. Hon svarar att min insändare inte kommer att publiceras. Och hon skriver bland annat följande:

Vi bevakar inte kommunfullmäktige och nämndmöten på samma sätt som förr. Vi ger inte läsarna några fullödiga referat eller följer en idé från början till verklighet. Det har vi inga möjligheter att göra, så vill inte heller majoriteten av våra läsare att vi ska arbeta.

Vidare skriver hon:

Vi utgår inte längre från vad politikerna tycker eller vill (och bevakar inte fullmäktige på samma sätt), vi utgår från vad Eskilstunaborna är intresserade av och tycker är viktigt.

Okej. Det är vad tidningen tycker. Man ska ge läsarna vad läsarna vill ha. Har nu “Eskilstunaborna” sagt att de inte vill läsa om vad som händer och beslutas i kommunpolitiken, så blir det så.

Någon egen uppfattning om vad som borde vara en central uppgift för en lokaltidning har man tydligen inte på E-K.

Mellan raderna kan man dock läsa att den bristfälliga bevakningen av kommunpolitiken också kan ha att göra med att tidningen har “färre anställda reportrar än förr”, som Kristina Levin skriver i ett senare mejl.

När jag läser dagens Eskilstuna-Kuriren får jag en hint om vad Kristina Levin och Eskilstuna-Kuriren menar med prioritering och att ge läsarna vad läsarna vill ha.

Det handlar om att “Trafikljuset i Torshälla utgör en trafikfara”. Om trafikljuset har så långa intervaller som över en minut så väljer bilförare att köra mot rött. Inte ska man behöva stå och vänta på grönt i 60 sekunder om det inte kommer några bilar från annat håll.

Man må tycka vad man vill om denna väntan vid ett trafikljus. För min del framstår det som en storm i ett vattenglas.

Men för att komma till poängen

På nästan hela tidningens framsida har man en enorm bild på detta trafikljus. För övrigt det enda trafikljuset i hela Torshälla. Lite längre fram i tidningen har man ytterligare nästan en helsida där man redogör för detta allvarliga trafikproblem. Samt samma bild igen i storformat. Skillnaden är att bilden på framsidan är beskuren.

För att gå på djupet i denna lokala skandal i hur kommunen missköter ett trafikljus har man inte bara satt en reporter på jobbet. Man har även skickat en av tidningens fotografer för att föreviga skandalen.

Okej. Jag må framstå som en gnällig kepsgubbe, även om jag inte heter Ove.

Men är detta ett exempel på vad E-K menar med prioritering och att ge läsarna vad läsarna vill ha?

Rolf Waltersson

Liknande artiklar: