Illustration Tommy Andersson

Gustav Hedenvind Eriksson 1880 – 1967

Han var enligt Ivar Lo-Johansson en av de båda grindstolparna i svensk proletärdikt. Den andre, ansåg Ivar Lo, var Martin Kock.

Gustav Hedenvind Eriksson föddes i byn Alanäs i norra Jämtland. Han fick tidigt arbeta i skogen, som sin far. Vidare som rallare, flottare och senare i livet var han småbrukare i Sörmland. Hedenvind-Eriksson hade blivit etablerad författare, gården mellan Nykvarn och Mariefred var hans egen.

Gustav Hedenvind Eriksson tillhörde den skara bildningstörstande ungdomar vilka hade vuxit upp i fattiga arbetarhem och fick möjlighet att gå på folkhögskola. I Hedenvind Erikssons fall Birka folkhögskola i norra Jämtland 1903 och 1904.

Han debuterade 1910 med romanen Ur en fallen skog. Den följdes av ett tjugotal till plus novellsamlingar. Fler romaner: Från öde gårdar 1913, Vid Eli vågor 1914, Tiden och en natt 1918, Järnets gåta 1921, Orions bälte 1924, Det bevingade hjulet 1928, På friköpt jord 1930, Gästabudet 1951, samt Snöskottning i paradiset 1952.

Gustav Hedenvind Erikssons berättelser handlar om rovdriften inom skogs- och gruvnäringen i de jämtländska skogarna. Han tog upp samma tema som Olof Högberg gjorde i  Den stora vreden.

Det finns flera litteraturvetenskapliga avhandlingar om Gustav Hedenvind Erikssons författarskap. En ny är av Anders Öhman, Norrland Moderniteten och Gustav Hedenvind-Eriksson 2004, på Brutus Östlings förlag.

Liknande artiklar