Gunnar Kieri är född 1928, i den lilla byn Kuovikangas i Tornedalen. Romanen Längtan hem är hans sextonde roman. Boken tar i romanen tag i de två begreppen längtan och hem. Kieri undersöker vad som hände med de människor som blev tvungna att lämna sin hembygd, till exempel Tornedalen, på 1950, 60-och 70-talet – och hamnade i Mälardalen och industrierna, bruken och verkstäderna i städer som Västerås, Eskilstuna och Södertälje.
Han berör i det sammanhanget den regionalpolitik som utmejslades av staten någon gång på 50-talet. Hur såg tankarna bakom “flyttlasspolitiken” ut?
Huvudpersonen i boken är Maria., född i början av förra seklet. Läsaren får följa ett antal barn släktingar och vänner till Maria, alla besjälade av en stark hemlängtan.De har alla har ett mål: Att söka sig tillbaks till byn däruppe i Tornedalen.
En återvändare är Marias son Edvin, som övertar en nära släktings torp i Tornedalen..Till Tornedalen återvänder också Ingemar. Han har under många år varit sjöman på de sju haven, men väljer sin hemby efter att ha köpt sig ett hus i Tornedalen. Eva bestämmer sig också för att flytta tillbaks hem igen till Tornedalen efter att ha bott på Västkusten i många år. Ivar har jobbat som utrikeskorrespondent i bland annat Kina och Japan Han vill hem igen till sitt Tornedalen efter att gått i pension. Och längtar hem till Tlrnedalen gör även Lisbet.Hon sätter sig i sin bil en dag och kör de drygt 150 milen på två dar med endast några korta raster därför att hon längtar hem efter att bott i Skåne i många år.
Debatten om regionalpolitiken rasar fortfarande. Men nu under rubriken “Hela Sverige ska leva”. Fast nyliberalismen i praktiken regerar. Vilket ju betyder frånvaro av varje form av egentlig regionalpolitik. Och att utarmningen av glesbygden fortskrider och accelererar.
Kjell Andersson
