Nästan hela Sverige tycks vara drabbat av guldfeber. I medierna ser vi alkemister framställa guld. Eller är det mest kattguld? För egen del blir jag bara trött på den här hysterin. När alla lovprisar kejsarens nya kläder, säger jag att kejsaren är naken. Det liknar religion, fanatisk och fundamentalistisk religion. Fotbollsspelare framstår som gudar, gudar som ska frälsa landet.
Visst, jag tittar på idrott, även fotboll. Visst är det kul när det svenska laget vinner. Men jag sörjer inte om de förlorar. Det är ju trots allt bara idrott, det är ju bara en lek. Eller?
I Norge heter OS (olympiska spelen) OL. OL betyder Olympiska Lekarna
Och när det kommer till idrott och pengar – finns det någon sansad människa som tycker att det hålls inom rimliga gränser? Finns det någon sansad människa som tycker att en fotbollsspelare kan vara “värd” tiotals miljoner, till och med hundratals miljoner? Ja till och med miljardbelopp.
Jag tycker att städerskor, vårdbiträden och renhållningsarbetare är mycket värdefullare. I alla fall på så sätt att de gör mera samhällsnytta än fotbollsspelare.
Och i reklamen ser vi nu den ena fotbollsspelaren efter den andra visa upp sig som “ambassadörer” för diverse spelbolag. Det är Zlatan, Kennet Andersson, Henrik Larsson, Glenn Hysén bara för att ta några ur högen. Spelbolagen håller till på Malta och andra “skatteparadis” för att fly undan att betala skatt.
Alla vet att spelberoendet är ett gissel, ett helvete, för de som hamnar i speljävulens klor. Dessutom är det en klassfråga. Vi vet att det är lågutbildade, de med låga inkomster, de arbetslösa, de som lever i “utanförskap” som lättast hamnar i spelmissbruk, som drabbas av spelberoende.
Hur i helvete kan man då ställa upp som “ambassadörer” för dessa spelbolag och därmed medverka till att människors liv slås i spillror? Är man så kåt på pengar att man fullständigt skiter i konsekvenserna?
Kritiken ska naturligtvis främst riktas mot spelbolagen själva och mot media som sprider all denna reklamsmörja. Jag kan ta som ett exempel ur högen – för några dagar sedan hade Aftonbladet 20 helsidor plus en halvsida spelreklam. Hur “fri och oberoende” är media som lever av reklam – inte minst spelreklam. Hur “fri” är media att granska och kritisera spelbolagen? Man biter inte gärna den hand som föder en.
Charlotte Kalla, den enda framstående idrottsstjärna jag känner till, har tackat nej till locktonerna från spelbolagen. Och hon gör det därför att hon är medveten om vad spelberoende ställer till med. All heder till henne.
Rolf Waltersson
