De “Gula Västarnas” uppror mot ökad beskattning av bränslen – s.k. koldioxidskatt – har nog uppfattats som ett misslyckande för miljökampen. De utmålades i pressen som klimatförnekare och yrkesdemonstranter. Men faktum är att mindre än 20% av de nya skatteintäkterna skulle användas för ekologisk omställning. Resten skulle användas för skattesänkningar för de rika. Detta innebär att människor med blygsamma inkomster skulle får ökade skatter för sitt bilpendlande till sina jobb, medan de rika som flyger i väg för en minimisemester en helg inte betalar någon koldioxidskatt alls, för flygbränsle är undantaget. De rika skulle få större möjligheter att bedriva miljöskadlig verksamhet! Koldioxidskatten är konstruerad så att de med lägsta inkomsterna får göra de största insatserna. De “Gula Västarna” vann bataljen!
Att de med de lägsta inkomsterna gör de största miljöinsatserna är regeln utan undantag i alla länder. I Sverige har de 10 procent med högst inkomst knappt alls bidragit till någon koldioxidminskning sedan 1990.
- Den rikaste delen, 1%, minskade sina utsläpp med 3% under 1990 till 2015.
- Den rikaste delen 10%, minskade den med 12%
- medan den mellersta delen 40%, minskade med 22%
- och delen 50% med lägst lön minskade med 26%.
Den rikaste 1 procenten av jordens befolkning släppte ut dubbelt så mycket koldioxid som den fattigaste hälften av jordens befolkning från 1990–2015. (Källa Oxfam dec 2021).
Oxfam har alldeles nyss släppt en ny rapport som visar att den befolkningsgrupp som klarar sin andel av målet inför 2030 är den halva av befolkningen som har de lägsta inkomsterna.
Nå, hur har det då gått med vår egen gröna skatteväxling. Det hette ju att skatten på bränslen, plastkassar, m.m. skulle ökas och avsättas för gröna investeringar. Faktum är att enligt Januariavtalet ska 15 miljarder av dessa “gröna” pengar användas för skattesänkning till de redan rika och stöd till företagare. 70 000 går till att subventionera varje elbil. Det är fordon som kräver 70% mera fossil energi för att byggas. Det är inte “vanligt folk” som har råd att köpa sådana. Men det är vanligt folk som är med att finansiera dem. Vad mer har miljarderna använts för? Till fromma för miljön?
Jag, i min naivitet, hade tron att pengarna skulle användas för att få fram inhemska bränslen eller göra annat som vore bra för miljön. Svartluten från massaindustrin är nog det enda inhemska bränsle vi fått och det var inte alls kopplat till grön skatteväxling. Den var på gång långt före. Den inblandning av “gröna beståndsdelar” som finns idag i bränslen är bland annat palmolja som kommer från skövlade skogar i fjärran länder och etanol som importeras. Inget har gjorts för att få i gång en inhemsk bränsleproduktion. Biometanol går att tillverka av allt möjligt avfall som innehåller kol. Men det beskattas så hårt att den inte går att tillverka i Sverige som bränsle utan nu projekteras en anläggning för att använda biometanol som råvara i kemikalieindustrin i stället.
Den gröna skatteväxlingen får nog ses som ett billigt trick att få människor att utan knorr acceptera ökade skatter för överföring till de mera välbeställda (som ökar sin konsumtion och därmed sina koldioxidutsläpp). Det är många hundra miljarder under årens lopp som tagits in av skattemyndigheten under beteckning “grön skatteväxling”. I vårt fall blev det betydligt mindre än 20% som användes för ekologisk omställning. Men det gick igenom. Det gjorde det inte i Frankrike.
Åke Paulsson
