- Socialister började
- Kvinnor står i främsta ledet
- Mycket kvar att göra
Artikeln har tidigare (2/3) varit publicerad som ledare i tidningen Internationalen.
*****
Varje år inträffar 8 mars precis på randen till den växande våren och den vackra sommaren. Och varje år tävlar alla politiska partier och medier med att uppmärksamma den internationella kvinnodagen.
På en socialdemokratisk konferens i Folkets Hus i Köpenhamn 1910 beslutades, på förslag av Clara Zetkin, att göra 8 mars till en kampdag för rösträtt åt alla kvinnor. Ända sedan dess har kvinnor över hela världen demonstrerat den dagen och skapat opinion för sina krav. Än återstår mycket att göra, visar jämställdhetsmyndighetens undersökning från förra året, 2022. I den undersökningen går myndigheten igenom hur det ser ut i Sverige.
På frågan om vi lever i ett jämställt samhälle svarar 79 procent av kvinnorna ja. Men hela 87 procent av männen. Tittar vi på ungdomen, alltså kvinnor och män mellan 16 och 29 år, så säger 36 procent av killarna att vi lever i ett jämställt samhälle, med bara 10 procent av de unga kvinnorna.
På frågan om diskriminering mot kvinnor på arbetsplatser är ett problem i Sverige, svarar 67 procent av kvinnorna ja, medan bara 50 procent av männen. Bland ungdomar 16–29 år är det 27 procent av kvinnorna som säger att det är ett problem, medan bara 21 procent av männen. Så här fortsätter undersökningen, sida upp och sida ner. Den visar att kvinnor är diskriminerade, allt ifrån sexistiska kommentarer, sexism i media till omsorg om anhöriga.
Men det finns ett område som är positivt: Är det viktigt att kvinnor och män delar lika på ansvaret för familj och hushållsarbete? Här svarar 98 procent av kvinnorna att det är viktigt, mot 94 procent av männen. På detta område har traditionerna från det första 8-mars-firandet burit frukt.
Ändå återstår mycket att göra i Sverige. Ett område är föräldraledigheten, visar en ny rapport från TCO. Kvinnorna är borta från arbetet 12,7 månader under barnens första år medan motsvarande siffra för männen är 3,4 månader. Ett annat område är lönefrågan. I dagarna kom en undersökning från organisationen Lön hela dagen, som visar att nu ökar löneskillnaderna mellan män och kvinnor igen. Löneskillnaderna är nu 9,9 procent.
Organisationen Lön hela dagen, som bildades 2012, säger att en 15-årig positiv trend, med minskade löneskillnader, därmed är bruten. Så det återstår mycket att göra. Ett litet symboliskt krav är att göra åttonde mars till en röd helgdag, precis som första maj. Det vore ett tecken på att kvinnors rättigheter åter är i ropet i Sverige.
Men det är inte bara i Sverige som kvinnor kräver sina rättigheter den 8 mars. Över hela världen protesterar och demonstrerar kvinnor.
De går i första ledet i Iran, Afghanistan, Peru, Spanien, Ryssland, Storbritannien, Frankrike. Ja, överallt där de som attackeras av nyliberala regeringar gör motstånd mot överklassen och deras politiska representanter. Överallt är det främst kvinnor/feminister som träder fram och visar vägen.
Den 8:e mars 2023 sker i repressionens och upprorets tecken.
Revolutionen och kvinnofrigörelsen går ihop. Vi kan inte tala om kvinnofrigörelse som en välgörenhetshandling eller som en våg av mänsklig medkänsla. Det är en grundläggande nödvändighet för revolutionens triumf. Kvinnor håller upp halva himlen”.
Dessa ord är från den revolutionäre politikern Thomas Sankara, president i Burkina Faso i Västafrika 1983–1989. Han valdes till president efter ett uppror och mördades på grund av sin antikolonialism och internationalism.
Kvinnokampen är en oskiljaktig del av klasskampen och så länge klassamhället kvarstår är det knappast tal om kvinnors frihet och på samma sätt kan det inte heller bli tal om ett klasslöst samhälle så länge patriarkatet finns kvar runtom i världen. Vår slogan är “Kvinna, Liv, Frihet”!
Ledarredaktionen,
Internationalen
