Denna artikel har skrivits av eFOLKET-medarbetaren Anders Fraurud, och har tidigare varit publicerad på Frauruds egen blogg Pepprat Rödgrönt.
Igår (torsdag 21 mars) var den israeliska journalisten och författaren Gideon Levy i Uppsala. Han talade vid ett möte arrangerat av Uppsala Internationella Litteraturfestival på Humanistiska Teatern vid Uppsala Universitet. Levy är kolumnist och ledarskribent på tidningen Haaretz där han skrivit sedan 1982.
Levy har ägnat det mesta av sitt skrivande åt att skildra och kritisera Israels ockupation av palestinska områden. År 2015 fick han tillsammans med den palestinske kyrkoherden Mitri Raheb Olof Palmepriset för “modig och oförtröttliga kamp mot våld och ockupation”.
Levy började med att ta upp problemet med avhumaniseringen och osynliggörandet av palestinier i israelisk media och offentlighet. Utan en “åter-humanisering” av palestinierna kommer vi aldrig hitta en lösning, menade han.
De bilder och skildringar från Gaza som vi i Sverige och andra västländer nås av via nyhetsförmedlingen existerar inte alls i Israel, enligt Levy. Där finns inom de flesta medier en frivillig själv-censur som i praktiken får samma resultat som i den statskontrollerade ryska nyhetsförmedlingens sätt att skildra Ukraina-kriget. En del av detta är också språket som används, där förövarna försvinner i ett scenario där palestinier “möter döden”.
Levy gav en mycket nedslående bild av den existerande freds- och vänsterrörelsen i Israel. Han menade att Hamas attack den 7 oktober tog bort det mesta av det som fanns kvar av denna rörelse, som nu är mycket liten. De flesta inom vänstern (högern brydde sig aldrig om palestinierna) har antingen ändrat åsikt efter 7 oktober eller så vågar de inte uttrycka några avvikande åsikter längre.
Uppslutningen bakom kriget är mycket stor i Israel. De inom Israel som kräver vapenvila avser inte en permanent utan en tillfällig sådan för att få hem gisslan. Levy betonade också att det inte kommer räcka med att få bort Netanyahu. Bosättarpolitiken började redan under Labourpartiet.
Ofta får vi höra från den svenska högern att Israel är den enda demokratin i regionen. Levy invände mot detta resonemang och menade att en stat som ockuperar ett annat folk och tillämpar apartheid inte kan kallas för en demokrati. ”Ockupationen definierar landet”. Också Sydafrika hade fria val och press för de vita.
Frågan om den s.k. tvåstatslösningen kom också upp i samtalet. Levy menade här att de 700 000 bosättarna på ockuperad palestinsk mark omöjliggör en sådan lösning. Han tog upp begreppet ”judisk stat” och menade att judisk överhöghet inte kan kallas demokrati. I sammanhanget sa han att Sverige inte är en “svensk stat” utan en demokrati. Jag kunde då inte låta bli att tänka att delar av den svenska högern idag faktiskt vill upprätta just en “svensk stat” och att detta på ett sorgligt sätt förenar dem även i tanken med sionisterna.
Levy sa att det naturligtvis fanns både rädsla och oro bland israeler. Men han ville inte på något sätt jämföra detta med situationen för människorna i Gaza. När det gäller att skapa trygghet för Israel så menade Levy att ett sätt att bidra till det vore att Israel lämnade Västbanken och Gaza. En verklig vän till Israel borde sätta press på landet att gå i en annan riktning än den nuvarande.
Det mesta av det jag säger kunde inte sägas av en palestinier. Detta skulle inte hända i Israels verklighet, särskilt inte efter ett krig. Om jag var palestinier skulle jag ha suttit i fängelse för mycket mindre än vad jag säger nu.”
Gideon Levy
