Med sällan skådad grym cynism fortsätter den israeliska kolonialstaten massakrerna i Gaza-området även sedan uppgörelsen om en vapenvila annonserats.
Av de 113 palestinier som bragts om livet sedan vapenvilan i förrgår annonserades är 28 barn, och 31 kvinnor. Antalet skadade och lemlästade uppgår till 264.
Det fortsatta terroristiska mördandet “in i det sista” kan inte ses som annat än en minst sagt tydlig signal om om hur kolonialstaten tänker sig det framtida skeendet. Det handlar definitivt inte om “försoning” och en framtid då de två folken skall i fred skall leva sida vid sida”. I stället ser vi en grym manifestation av beslutsamheten att fullfölja det kolonialistiska projektet. Ett projekt som i handfast praktisk handling inleddes 1948 i samband med grundandet av kolonialstaten, då massakrer lade grunden för fördrivningen av närmare 800 000 palestinier.
Mycket tydliga med att målet är att fördriva den palestinska från både Gaza-området och Västbanken är idag de inflytelserika fascistoida regeringspartierna Judisk makt och Nationella religiösa sionistpartiet.
Det är dessa partiers ledare, ministern för nationell säkerhet Itamar Ben-Gvir och finansministern Bezalel Smotrich, som nu kräver att “kriget”, det vill säga massakrerna och fördrivningen, skall återupptas efter vapenvilans första sex veckor (“fas 1”).
Ben-Gvirs och Smotrichs mål, annektering av Gaza och, framförallt, Västbanken delas av ett brett spektrum av Israels politiker. En bedövande majoritet i det israeliska parlamentet har nyligen slagit fast att någon “tvåstatslösning”, det vill säga bildandet av en palestinsk stat omfattande Gaza-området och Västbanken, aldrig någonsin skall tillåtas komma till stånd.
Många inom premiärministern Benjamin Netanyahus högerparti Likud har öppet uttryckt sympati för Ben-Gvirs och Smotrichs agenda, men Netanyahu måste just nu uppträda taktiskt, samtidigt som han i diskreta former kan försäkra sina regeringskollegor om att han delar deras perspektiv.
Det är ju också så att redan på måndag heter USA:s president Donald Trump. Vilket kommer att innebära att den israeliska kolonialstans expansionistiska krafter får fritt fram. Alla förhoppningar, som uttryckts av bland andra svenska kommentatorer, om att USA ska sätta “tummen i ögat” på Netanyahu och få honom att “ta hänsyn till palestiniernas önskningar” är inte annat än ett uttryck för en förbluffande naivitet. Och i vissa fall ett hyckleri mot bättre vetande.
Den i Gaza-området instängda palestinska befolkningen har nu under 15 månader utsatts för en konstant tortyr, och närmare 50 000 har dödats i samband med den israeliska krigsmaktens terroristiska angrepp. På Västbanken har fler än 800 dödats genom militärens och bosättarligornas angrepp.
De senaste 15 månadernas katastrof har varit en fortsättning på våldet och fördrivningarna som ägde rum 1948 och 1967. Det utdragna och grymma plågandet av den palestinska befolkningen under de senaste 15 månaderna har möjliggjorts genom Biden-administrationens kontinuerliga leveranser av bomber, ammunition och en uppsjö andra mordverktyg.
Kolonialstatens plan handlar nu om fortsatt fördrivning och fortsatt expansion. Trumps budskap till Netanyahu har varit “gör det som ni anser att ni måste göra.” Och för Netanyahu handlar det om en “omstöpning av den geopolitiska situationen i hela regionen”. Ett mål som förvisso har starkt stöd i det skräckkabinett som utgör Trumps tillträdande ministär.
En breddning och fördjupning av den internationella solidariteten med det palestinska folket är viktigare än någonsin.
