Som en del redan har sett i tidigare inlägg brukar jag köpa gamla veckotidningar på loppis för att kolla vad som skrevs och hur reklamen såg ut på den tiden.
Nu har jag bläddrat igenom några veckotidningar från slutet av 1940-, 1950- och fram till början av 1960-talen. Det är Hemmets Journal, Lektyr, Husmodern, Hemmets Veckotidning och Allers Familjejournal för att spana speciellt på reklamen.
Det här var innan vi hade tv. Så den mesta reklam man fick i sig var i (vecko)tidningar och bioreklam.
Först kan jag konstatera att det var mycket reklam och annonser i dagstidningarna också på den tiden. Det finns exempel där hela framsidan av tidningen var fylld med reklam.
Det var också mycket andra slags annonser. Ofta platsannonser om hushållsarbete. “Biträdande husmor. Semestervikarie för bitr. Husmor vid Kungl. Sjökrigsskolan” eller ”Obemärkt bildad flicka hushålls- och sykunnig, frisk o. arbetsvillig önsk. plats hos snälla, vänliga och förstående människor…” och så vidare.
När jag tittar på den kommersiella reklamen så hittar jag många små “godbitar” att fundera över. En av mina favoriter är “Linosan ett bra medel mot trög mage”. Där skriver bland andra “Friherrinnan K”: “Är nu mycket tacksam att äntligen ha funnit ett ett ofarligt medel som hjälper mig”.
Att det just är en friherrinna som funnit bot mot sin tröga mage är ju lite kul. Hade det varit ett hembiträde eller en skomakare hade det inte inte setts som lika trovärdigt. Men vittnesmål från en omdömesgill och pålitlig friherrinna måste man kunna lita på.
Livförsäkring på sylt är också något som sticker ut. Är man inte nöjd med sin hemgjorda sylt efter att ha använt konserveringsmedlet “Melatin”, skickat man tillbaka syltburkarna och en medföljande kupong, så får man pengarna tillbaka.
Och så har vi insektsmedlet “Kammerjäger” med DDT. Ett högeffektivt medel som dödar mal, kackerlackor, löss m.fl. skadeinsekter
Det finns också en dos rasism. Det är reklam för rakvattnet AQUA VERA. “Vi träffade på folk med så primitiv kultur att dom inte ens kände till AQUA VERA”.
Då liksom nu användes kändisar i reklamen. Siw Malmkvist gör reklam för mjölk, Stig Järrel gör reklam för tvål och fotbollsproffset Kurre Hamrin för hårkräm.
”9 filmstjärnor av 10 använder LUX toaletttvål”. Men i en annan reklamannons är det Palmolive som rekommenderas därför att ”36 amerikanska läkare har genom vetenskapliga prov bevisat att Palmolives skönhetsvård ger de flesta kvinnor lenare, jämnare och ungdomligare hy”.
För att krångla till valet av tvål ännu mera har vi “Sophia Loren i Fox-filmen Miljonärskan” som säger; ”Jag använder LUX toaletttvål. Så underbart mild, frisk och utsökt parfymerad. Och färgerna … en tjusning för ögat – och badrummet”.
I den annonsen står; “Alla filmstjärnor är ense om att LUX är den bästa skönhetstvålen”.
Är det “alla” filmstjärnor som använder LUX, eller är det bara “9 av 10”? Slarvar man med fakta minskar trovärdigheten.
Och så har vi Palmolive som rekommenderas av “36 amerikanska läkare”. Jag säger bara – vilken jävla tur att man inte är filmstjärna.
Samma tvetydiga budskap får man när det gäller reklam för tandkräm. I den ena annonsen “rekommenderar tandläkare Dentosal”.
I en annan annons är det Colgate fluor som rekommenderas av tandläkare”. Och en en tredje annons är det Jod-Kaliklora “som rekommenderas av tandläkare”.
Nu tycker jag att tandläkarna måste bestämma sig. Är det Dentosal, Colgate fluor eller Jod-Kaliklora som är bäst?
Numera är cigarettreklam förbjudet Men i de här äldre tidningarna är det gott om reklam för rökning. Tycker man att valet är svårt kan man göra som i en annons – använd både Philip Morris och Marlboro.
“Till vardags föredrar jag en mustig fullaromatiskt cigarett – en Philip Morris. Min sällskapscigarett däremot den heter Marlboro. Jag har den alltid tillhanda för dem som önskar en mildare cigarett”.
I just de här tidningarna jag bläddrat igenom hittar jag inga kändisar som gör cigarettreklam. Men jag har sett i andra av mina gamla veckotidningar att en del svenska kändisar ställde upp på cigarettreklam.
Slutsatsen jag drar av den här lilla spaningen är att reklamen var lika förljugen och fördummad då som den är nu.
Skillnaden är att vi nu har TV och sociala medier där reklamen väller över oss som tsunamivågor. Och med ny och avancerad teknik är det möjligt att göra mera effektfulla spektakel jämfört med den här veckotidningsreklamen från 1940-, 1950- och 1960-talen.
Nu har jag inga bilder den här gången. Men tänk er matreklam, bilder på maträtter, i svartvita bilder. Det är inte precis så att det vattnas i munnen. Jag slänger dock med en ganska nytagen bild jag tagit som visar på falsk marknadsföring gällande matreklam. Det är reklam bilder på fryst färdig köttfärspaj. Jämför skillnaden hur den ser ut på förpackningen och hur den sedan ser ut i verkligheten på tallriken.
Till råga på allt har vi kändiskocken Mannerström som står som “garant” för den här pajen
Rolf Waltersson
