Under två veckor har fotbolls-VM för damer tuffat på borta i Australien och Nya Zeeland. Vi har fått se bländande och väldigt positiv fotboll med en hel del skrällar. Damfotbollen går verkligen från klarhet till klarhet.
Jag håller med de som säger att det inte går att jämföra damfotboll och herrfotboll. De som framför den åsikten brukar förvisso göra det med en ganska syrlig ton. Jag tror dock inte att de har sett särskilt mycket damfotboll. Visst kan det skilja sig i fysik men det skiljer sig även i hur damerna agerar på plan.
Det är inte särskilt mycket filmningar och förstärkningar (bortsett från Argentina mot Sverige), det är inte 5-6 spelare runt domaren så fort hen blåser i pipan. Det är verkligen inte något cyniskt spel. Jag har sett en hel del matcher under gruppspelet och fotbollen har varit otroligt positiv med en stor anfallsanda.
Jag har njutit av nästan varenda match jag har sett. Det har också bjudits på rejält med spänning, Portugal var en stolpträff från att ta sig vidare till slutspelet i matchen mot de mäktiga amerikanskorna. Jamaica kämpade heroiskt i sista matchen mot Brasilien, den lilla önationen knep därmed en slutspelsplats framför ögonen på Pia Sundhages Brasilien.
Hemmanationen Australien var tvungna att vinna sista matchen mot Kanada efter en oväntad förlust mot Nigeria. Australien som tränas av den tidigare Hammarbytränaren Tony Gustafsson gick in och körde över Kanada med 5-0.
Sverige städade av sin grupp med tre segrar, det började förvisso lite knackigt i inledningsmatchen mot Sydafrika där svenskorna ändå lyckades vända ett 0-1 läge till seger med 2-1. Eldprovet skulle dock ske i den andra matchen mot Italien, även den matchen hade det svenska laget svårt att ta sig in i från början innan de gick på total knock och hade 3-0 inför paus. Matchen slutade med en 5-0 seger varav tre hörnmål.
I sista matchen mot Argentina luftade Peter Gerhardsson flera spelare som tidigare inte spelat eller inlett på bänken. Argentina verkade inte särskilt fotbollssugna, istället låg fokus på att slänga sig i varje närkamp, något den Rwandiska domaren gick på gång på gång. Sverige vann ändå med 2-0.
Det här har varit ett gruppspel med flera rejäla skrällar och glädje a la TV-Pucken. Jamaica som sagt, men att Sydafrika tar sig vidare som ligger runt 30 placeringar bakom både Italien och Argentina i världsrankingen är klart en skräll. Likaså att Nigeria tagit sig vidare i en svår grupp med Australien och Kanada som storfavoriter är också en skräll.
På lördag inleds åttondelsfinalerna där bland annat Norge möter tufft motstånd i form av Japan som inte släppte in ett enda mål i gruppspelet. Dagen efter är det dags för Sverige som tar emot USA som ligger etta på FIFAs världsranking. Våra andra grannar Danmark har också en svår uppgift i sin åttondel mot Australien.
Det finns med andra ord fortfarande mycket fin fotboll att se och vi får hålla alla tummar vi kan för det svenska laget. När det gäller VAR är jag tveksamt inställd till det, i Sverige börjar jag mer och mer känna att det behövs med tanke på kvaliteten på domarkåren.
Jag tycker i så fall att domaren ska begära VAR-granskning, inte tvärtom att videodomarna hittar något och meddelar domaren. Att det dessutom kan bli upp emot 15 minuters stopptid per halvlek håller inte enligt mig. Gärna VAR, så länge det används på rätt sätt alltså.
