Lördagskväll i Stockholm på Katarina Bangatan, den trånga men ack så gemytliga kafé och konsertlokalen Twang fylls på av fler och fler människor. Gemene man har med all säkerhet ingen aning om det, men under kvällen spelar Kampen och Crash Nomada folkpunk till en studsande publik och 100% glad stämning.
Kvällen på Twang kunde egentligen inte börjat bättre för mig, när jag kommer ner i källarlokalen ekar Stoffe Svenssons låt Janne i högtalarna, och för den som inte riktigt fattar så är det en referens till Dom kallar oss mods. Janne är Stoffes son, en väldigt fin människa och god musiker.
Sen klev Kampen upp på scen, utrustade med gitarr, bas, fiol, dragspel, tvättbräda och en kartonglåda som fungerade som takthållare. Kampen är från Göteborg, eller jag skulle snarare säga att Kampen ÄR Göteborg. Just de där delarna med staden som jag gillar. Schysta människor med schysta åsikter samt en stark arbetarklasskänsla. De för verkligen stadens proggtradition vidare fast på ett punkigt sätt.
Det här var första gången jag fick uppleva dem live och vilken skillnad det är mot på skiva. Den energin som bandet förmedlar spred sig snabbt över hela lokalen. Ljudet kan bli aningen raspigt vilket jag tror främst beror på de instrument de trakterar. Det finns liksom ingen subb-bas i grunden. Den bas som spelades på var dessutom akustisk. Kampen är ett band man faktiskt bör se live, de spelar en musik som går rakt in i själen och när de avslutade med Los Fastidios-klassikern Antifa Hooligan exploderar nästan lokalen.
Efter en stunds väntande dök Crash Nomada upp på scenen. Med nio personer i bandet blev det trångt, då kan jag ändå ha missat någon medlem eftersom det inte direkt var någon gräns mellan band och publik. Crash Nomada är ett fascinerande band med karismatiska musiker. Här får vi oss en lektion i musikalisk intensitet. Det är klezmer, det är baktakt, oompa, punk, allsång och så vidare. Det är snudd på omöjligt att beskriva Crash Nomada i ord, och precis som med Kampen bör de upplevas live.
Konserten avslutades med att Crash Nomada bjöd upp Kampen för finalnumret, det var mäktigt med två stora musikkollektiv på den inte alltför stora scenen. Det blev ett helt fantastiskt arrangemang på Twang med två band som levererade svett, glädje och energi. Jag lämnade stället till tonerna av The Waterboys helt oslagbara version av Raggle Taggle Gypsy i högtalarna, det blev med andra ord en fullkomligt komplett kväll på Södermalm.
