Ecuador skakas just nu av stora demonstrationer, riktade mot president Lenin Morenos nyliberala “reformer”, d.v.s. privatiseringar av statlig egendom. De folkliga protesterna riktar sej också mot slopandet av bränslesubvention vilket lett till prisökningar på 120 procent.
Det är tillsammans med IMF (internationella Valutafonden) som regeringen arbetat fram de nyliberala förslagen.
Urbefolkningen som utgör 7 procent av befolkningen har tagit en central roll i protesterna.
Under onsdagen (9/10) stormade demonstranterna parlamentet. Regeringen har flytt huvudstaden Quito och sammanträder nu i staden Guayaquil, 40 mil sydväst om huvudstaden.
Presidenten säger att han inte har någon tanke på att underkasta sej demonstranternas krav och avgå. Han skyller på sin företrädare Rafael Correa. Dennne som befinner sej i exil i Europa avfärdar anklagelserna som nonsens. “Han ljuger. Vem kan tro att jag skulle kunna styra demonstrationerna från min Iphone här i Bryssel?”
Rafael Correa var en i raden av nya Latinamerikanska vänsterledare som kom till makten och tillsammans utgjorde en latinamerikansk vänstervåg. Vi talar om Lula i Brasilien Chavez i Venezuela, Evo Morales i Bolivia, Ortega i El Salvador, Fernando Lugo i Paraguay, Tabaré Vazquez Uruguay, Michel Bachelet i Chile. En del mer vänster än andra. Det gemensamma har varit att de brutit med en lång period av högerpolitik. Men ingen har heller tagit steget och brutit den härskande kapitalistklassens ekonomiska makt. Vilket lett till att några av dem tappat makten, andra hänger kvar men utan strategi framåt. Daniel Ortega i Nicaragua har mer eller mindre upprättat ett klanstyre.
Correa inedde med en serie bra reformer men stannade sedan upp processen. I Europa är han väl känd för att gett Wikileaks-grundaren Julian Assange asyl på Ecuadors ambassad i London.
Den nuvarande presidenten Lenin Moreno förrådde Assange och överlämnade honom till myndigheterna. Assange riskerar nu utlämning till USA där hans avslöjande om USA:s krigsbrott och kontrollapparat riskerar ge honom ett åtal för spioneri och en livstidsdom.
Det vi nu ser kan vara arbetarnas och de förtrycktas motoffensiv. Det är inte bara i Ecuador det rör sej. Den nyliberale president Macri i Argentina ligger illa till inför det kommande valet. Där kan Kristina Kirchner göra comeback. Bolsonaro i Brasilien möts av allt hårdare motstånd.
Under protesterna i Ecuador har fem demonstranter dödats, ett hundratal skadats och mer än 600 frihetsberövats.
Peter Widén
