Det har hållits val i Danmark. Det regerande partiet med statsminister Mette Fredriksen gick framåt och det “röda blocket” fick majoritet med 90 av 179 mandat i Folketinget. Det Röda blocket består förutom av socialdemokraterna av Socialistisk Folkeparti, Enhetslistan, Alternativet, och Radikale Venstre.
Endast Socialdemokraterna har utgjort regeringen, de övriga har varit regeringsunderlag. Det betyder att de stött Fredriksen som statsminister som ett bättre alternativ än en blå regering. Av de fyra i underlaget är Socialistisk Folkeparti (SF) och Enhetslistan (EL) socialistiska partier. Radikale Venstre och Alternativet är socialliberala. Enhetslistans linje har till exempel varit att stöda regeringsförslag som går i rätt riktning och rösta mot förslag som inte gör det.
På den blå sidan har vi det historiskt dominerande Venstre. Partiet är sitt namn till trots ett högerparti. Partiet bildades 1870 ur bonderörelsen i kamp mot det konservativa partiet och var då det mest vänstra i landet. Därav det idag missvisande namnet.
Venstre har stora problem. Två ledande figurer Lars Lökke Rasmussen och Inger Stöjer har lämnat partiet och bildat egna partier. Rasmussen har bildat Moderaterna ett parti som vill se sej som ett mittenparti och som när det nu ställer upp för första gången profilerar sej med att förorda en blocköverskridande regering. Inger Stöjer utmärkte sej under sin tid som minister för Venstre som en synnerligen invandrarfientlig politiker. Hon fick lämna regeringen och blev faktiskt dömd till 60 dagars fängelse för rent olagliga invandrarfientliga beslut som hon genomförde. Straffet avtjänades med fotboja i hemmet och gav henne kultstatus hos den invandrarfientliga delen av befolkningen. Hon blev till och med fråntagen sin folketingsplats men nu gör hon genom söndagens val en framgångsrik come back med sitt nya parti Danmarksdemokraterna.
Ett annat liknande parti som kom in i förra valet, Nye Borgerlige, har också en extremt invandrarfientlig politik parat med nyliberal ekonomisk politik. Partiet leds av Pernille Vermund och kan sägas representera väl besutten medelklass.
Det gamla invandringsfientliga partiet Dansk Folkeparti har alltså fått ordentlig konkurrens om sin väljarbas och det är naturligtvis en av anledningarna till partiets katastrofala tillbakagång.
Förutom det traditionella högerpartiet Konservative har vi i det Blå Blocket också Liberala Alliansen. Detta parti kombinerar en extrem nyliberal politik med ett avståndstagande från rasismen hos andra borgerliga partier. Liknar alltså svenska Centerpartiet under Annie Lööf.
Så hur gick det då för partierna? Socialdemokraterna ökad faktiskt med 1,7 procentenheter till 27,6. En ordentlig framgång för den tidvis hårt kritiserade Mette Fredrikssen. Kritiken har bland annat gällt hennes beslut att avliva Danmarks alla minkar eftersom de drabbats av covid.
För Venstre blev valet en katastrof man gick från 23 till 13 procent. Lökke Rassmussens och Stöjers avhopp spelade naturligtvis stor roll. Rasmussen fick över 9 procent och Stöjers Danmarksdemokrater över 8 procent.
Nye borgerlige tog 3,7 procent och de likaså nyliberala Liberal Allians ökade ordentligt till nära 8 procent. Konservative tog 5,5 och Dansk Folkeparti (DF) fortsatte kräftgången och hamnade på 2,7. Man klarade alltså tvåprocentspärren men inte mycket mer.
Vi har redan varit inne på att den katastrofala tillbakagången för invandringsfientlighetens fanbärare DF har en av sina grunder i nya och ännu mer invandringsfientliga nya partiers framgångar. Vi syftar på Nye Borgerlige och Danmarksdemokraterna. Men det finns fler anledningar. Inte bara de nyss nämnda utan flera av de borgerliga partierna (Venstre, Konservative ) liksom Socialdemokratin har helt enkelt anpassat sej efter Dansk Folkepartis politik.
Detta har gjort att folk från dessa partier som under en tid röstat på DF just för att stöda invandringsfientligheten nu kan gå tillbaka till sina gamla partier eftersom denna fientlighet nu även är förankrad där. Invandringen blev därför i årets valrörelse inte så hett debatterad. Immigrationen i stort är stoppad och en rad lagar gör livet så svårt för de utomeuropeiskt födda att de främlingsfientliga delen av befolkningen finner det svårt att hitta något att klaga på.
Hur gick det då i det röda blocket?
Socialdemokratin har vi redan berört. Det Socialliberala Radikale Venstre (som bl.a. profilerat sej mot rasismen) backade. Man mer än halverades och hamnade på 3,8 procent. Alternativet repade sej från förra årets tillbakagång och hamnade på 3,3 procent och 6 mandat i Folketinget.
De två socialistiska partierna Socialistisk Folkeparti och Enhetslistan då? Ja Socialistisk Folkeparti ökade med en halv procentenhet till 8,3. Enhetslistan gick bakåt, man minskade med nära två procentenheter och hamnade på 5,1 procent. EL tappade 4 mandat och har nu nio mandat i Folketinget. Noteras kan trots den beklagliga tillbakagången för Enhetslistan att partierna till vänster om socialdemokratin har över 13 procent. Mer än dubbelt så mycket som svenska vänsterpartiet fick i årets riksdagsval.
Trots att det röda blocket fick en majoritet vill Mette Fredriksen inte fortsätta att stödja sej på de andra partierna i blocket. Hon söker en bocköverskridande samarbete och en mittenregering. Hon vill alltså regera tillsammans med partier från det blå blocket. På samma sätt som Magdalena Andersson föredrog Lööfs nyliberala Centerparti framför att samarbeta med Vänsterpartiet. Och på samma sätt som Magdalena pratar om en öppen dör till Kristerssons moderater försöker Fredriksen nu locka Venstre till en koalitionsregering. Lökke Rasmussen bör givetvis också vara ett objekt för Mette Fredriksens inviter. Pernille Vermund från det extremt nyliberala och främlingsfientlige Nye Borgerlige har visat intresse.
Socialdemokratins ledning vill bort från beroende av de andra partierna i röda blocket. Politiskt har socialdemokratin rört sej så långt till höger att det för partiledningen känns mera naturligt att kroka arm med Lökke Rassmussens Moderater och Jacob Elleman-Jensens Venstre. Och kanske till och med med de öppet invandrarfientliga Danmarksdemokraterna och Nye Borgerlige? Fredriksen själv har redan anammat och genomfört så mycket invandringsfientlig politik att steget inte längre känns omöjligt.
Peter Widén
