Fjädermygga. Foto: Rolf Waltersson.

Fjädermyggan vid Åholmen

Jag gick en sväng vid Åholmens naturpark som ligger någon halvmil in på Västeråssidan norr om Mälaren vid Kvicksund. Man tar gamla Västeråsvägen genom Sanda för att komma dit.

Åholmen är en anläggning som anlades 1760 av Gustaf Reuterholm, som var lärjunge till Carl von Linné.

Bokskogen vid Åholmen sägs vara den nordligaste bokskogen i Sverige, och är kanske mest känd för sin prakt av blåsippor och vitsippor. Nu har tyvärr vildsvin bökat runt i stora delar av området, vilket påverkar blomsterprakten – i alla fall på kort sikt.

Bokskogen är värd ett besök, dels vid den skira vårgrönskan när blåsippor och vitsippor blommar. Men framför allt på hösten när hela skogen lyser som av guld.

Vid Åholmen växer också ett exemplar av den mycket sällsynta Benveden. Ett träd, eller kanske snarare en buske, som har märkliga blommor som blommar på hösten.

Vid Åholmen finns också några stora ärrade och råbarkade gamla almar.

Fjädermygga

Nu kommer jag till varför jag satt rubriken “Fjädermyggan vid Åholmen” på det här inlägget. När jag kommer tillbaka till bilen är den våt efter en liten regnskur. Hela bilen är täckt med insekter. De ser ut som små gulvita genomskinliga flugor. En del har små “flaskborstar” på huvudet.

Eftersom jag har makroobjektivet med mig försöker jag ta några närbilder där de sitter på den svarta motorhuven.

Det var inte lätt. De flög iväg när jag kom nära. Det var dessutom lite halvmörker. Exponeringstiderna blev ganska långa så det var svårt att få bilder med bra skärpa. Jag fick i alla fall en bild som blev ganska okej.

En annan bild blev exponerad i exakt den bråkdel av 1/10-dels sekund då insekten flög iväg, så det fastnade både en skarp insekt och en suddig flygande insekt på samma bild.

När jag kommer hem googlar jag för att få reda på vad det är jag fotat. Det visar sig att det var fjädermyggor. Jag tror inte jag sett sådana tidigare, trots att det lär finnas cirka 500 olika arter av fjädermyggor i Sverige. Men många av dem är små, bara ett par millimeter. De jag såg var kanske upp mot någon centimeter.

“Flaskborstarna” jag såg sitter bara på hanmyggorna och är ett doftorgan för att hitta honmyggor i svärmningstider.

Kanske den svarta färgen på bilen gjorde att de svärmade just där. Bildmässigt var det perfekt med de vita, nästan genomskinliga myggorna mot den svarta bakgrunden.

Rolf Waltersson

Liknande artiklar