I förra veckan rapporterade svenska tidningar och TV om ett stort bombdåd i Kabul. Dödssiffran har stigit till minst 100 döda. Man meddelade också att IS tog på sig detta dåd.
Den enda märkbara reaktionen från den svenska regeringen kom från Margot Wallström, på twitter:
“Horrible reports about the killing of more than 60 persons at a wedding in Kabul. My thoughts are with the victims and their loved ones. An inclusive peace process in Afghanistan is urgent.”
Vi som följer utvecklingen i Afghanistan vet att detta dåd var långt ifrån unikt, och att nyheter från andra ställen än Kabul mycket sällan når svenska massmedia, kanske för att landet anses vara alltför farligt för journalister.
Att regeringen nöjer sig med en liten tweet – betyder det att afghanska liv inte räknas på samma sätt som offren för sprängningar i andra länder? Precis ett år innan det aktuella dådet i Kabul dödades 32 studenter i ett annat sprängdåd i Kabul. En vän frågade då Stefan Löfven varför regeringen inte kommenterat detta, och fick svaret:
“Sverige har gjort det många gånger, men det händer hela tiden nya saker.”
Alltså – Stefan Löfven vet att det pågår så mycket våld i Afghanistan att varje dåd inte är värt att beklaga. Margot Wallström efterlyser en fredsprocess. Svenskar varnas från att åka till landet. För mig låter det som att de säger att det är krig i Afghanistan.
Afghanistan var 2018 det land i världen där flest människor dog av dödligt våld. Under juli och augusti i år har våldet ökat kraftigt, med flera tusen drabbade civila. SVT:s mellanösternkorrespondent Stefan Åsberg: beskriver situationen såhär:
“Det är ett otäckt land att besöka. Man är rädd på nästan alla platser. Det finns en oro i luften och det är samma rädsla som befolkningen lever med, 24 timmar om dygnet. Man vet inte om ens släktingar kommer att komma hem när de går till jobbet eller om barnen kommer tillbaka efter det att skolan slutar. Så illa är våldet!”
Det saknas alltså inte kunskap om situationen i Afghanistan. Ändå fortsätter Sverige att utvisa människor dit, med stöd av ett avtal där den afghanska regeringen ska garantera deras säkerhet.
Jag ställer mig frågan – finns det två Afghanistan? Ett land i krig, där alla vet att våldsdåden är så många att de inte ens behöver kommenteras. Och ett annat land som är tryggt och säkert och där regeringen kan skydda sina medborgare?
Karin Fridell Anter
Artikeln tidigare publicerad på: mynewsdesc – Stoppa utvisningarna av afghanska ungdomar!
- Hemsidan Stoppa utvisningarna av afghanska ungdomar!
- Facebookgruppen Stoppa utvisningarna av afghanska ungdomar! med över 21 000 medlemmar
- Föreningen Stöttepelaren – stöd till ensamkommande barn och unga
- Konferensen How safe is Afghanistan?