Jayce Landbergs film från 2022 om häxjakt sammansmälter genrer men intar ett helt annat perspektiv och fokus än Arthur Millers berömda pjäs på samma tema med titeln ’The Crucible’ (1953).
Båda verken handlar om jakten på häxor som ägde rum i Salem Village, Massachusetts 1692. Millers pjäs tar ett samhälleligt perspektiv och är en allegori för den förföljelse av kommunister som pågick i USA under kalla kriget och som Miller själv blev utsatt för. Landbergs verk innehåller även det paralleller till orättvisor, social korruption och maktmissbruk i modern tid, men riktar strålkastaren mycket snävare mot individen Titubas kamp för överlevnad utifrån sin ställning på samhällets absoluta botten.
Historien om Tituba
När jag frågar Landberg varför han valt att berätta just Titubas historia uppger han att han främst fascinerats av hur hon som en av mycket få klarat sig undan avrättning genom att överlista, och kanske t o m vända en anklagande blick emot, sina förföljare. Vad som är än mer häpnadsväckande är att hon lyckades med detta trots att hon som slavinna befann sig i en fullkomligt maktlös position. Tituba var ursprungsamerikan och ägdes av by-prästen Samuel Parris vars dotter var en av dem som anklagade Tituba för häxeri.
Titubas kvick-tänkthet, intuitiva intelligens men också förmåga att manipulera och förbli osentimental framstår som de viktigaste skälen till att hon undkom att bli skyldigförklarad och hängd för brott kopplade till häxeri. Hon framhärdade inte med att neka dessa brott utan hävdade att en mörk yttre makt befallt henne att gå dess ärenden. Hon ifrågasatte heller inte förekomsten av häxor och svart magi utan framställde sig som angelägen om att hjälpa till att skydda samhället från djävulen och häxor, vilket innebar att peka ut andra kvinnor.
Paralleller till missförhållanden i dagens samhälle
Tituba låter i filmen underförstå att hon även sett illdåd utförda av svartklädda män med vitt hår som skulle kunna liknas vid domarna i hennes rättegång, eller rentav vid byns präst. Här drar filmen parallellen till korruption och hyckleri som tydligast.
Att Tituba som kvinna, etnisk minoritetsmedlem och slav segrar över hela det förtryckande samhälle hon ställdes emot utgör enligt Landberg en viktig lärdom om fördomar och hur felaktiga dessa kan visa sig vara. Han framhäver Samuel Parris status som en misslyckad affärsman (han var en f d plantageägare och affärsman) som ville överdriva den lilla makt han hade och tog ut sin frustration på de svagare i samhället.
Sin egen styrka till trots hade Tituba inte kunnat fysiskt fly sina anklagare om hon inte efter rättegången blivit köpt av en välbärgad man från en annan del av landet. Filmen antyder att denne ’okände man’, som spelas av Landberg själv, blev djupt imponerad av Titubas intelligens och köpte henne i syfte att ge henne ett bättre liv. Men, som Landberg påpekar, har vi inga historiska belägg för vad som hände Tituba efter att hon lämnade Massachusetts.
Det främsta budskapet Landberg säger sig vilja förmedla är vikten av att tänka själv och utmana maktens och kyrkans ord som inte det enda sanna och inte nödvändigtvis sant alls.
Filmen som verk
Filmens genre är inte lätt att sätta fingret på. Den är en rekonstruktion av verkliga handlingar utförda av verkliga historiska personligheter, och all dialog från rättegången är ordagrant återgiven. I den bemärkelsen kan den ses som en dokumentär, men liksom en spelfilm innehåller den även inslag av ett klassiskt drama eller en thriller. Ett mycket suggestivt bildspråk får filmen att stundvis kännas mer besläktad med ett bildkonstverk medan filmmusikens prominens cementerar denna eferiska kvalitet och gör att den ibland påminner mer om en musikvideo.
Formatet är kortfilm eller mini-dokumentär då den är femton minuter lång. Landberg har producerat filmen och står även för manus, regi, musik samt mycket annat (se filmens Credits).
Att filmen är genreöverskridande är kanske inte så konstigt med tanke på hur projektet kom till. Landberg började 2012 med att skriva en låt inspirerad av Tituba, gjorde sedan en musikvideo till låten som släpptes 2023 och 2022 släpptes dokumentären i begränsade former. Detta efter noggrann forskning om de historiska förhållandena, vilka legat till grund för alla beslut från manuskriptets dialog till garderob och rekvisita. Ensemblen leds av ukrainskan Anna Osadcha, som levererar en rörande tolkning av Tituba, och brittiske Niall Balfe, som porträtterar en högst övertygande puritan åklagare. Även Nils Westman är mycket övertygande i rollen som den grymme men fege Samuel Parris.
Emedan Landberg är en relativt okänd filmskapare från Sverige har filmen tagits emot oerhört väl på internationella filmfestivaler. Den har tilldelats priser på Swedish International Film Festival och Tokyo International Monthly Film Festival och nominerats i fyra andra festivaler världen över. På Lonely Wolf International Film Festival i London nominerades filmen år 2003 i hela fem kategorier: bästa kortfilm, bästa originalmusik, bästa drama, bästa triller och bästa kostymdesign!
Under lästips nedan finns en länk med en exklusiv möjlighet för eFOLKETs läsare att under en begränsad period streama dokumentären, som annars för närvarande endast finns tillgänglig på en kabel TV kanal.
Lästips:
The Story of Tituba: Happy 4 U Dokumentär, 2022:
Musikvideon till låten ‘Happy 4 U’, från albumet ’The Forbidden World’ Jayce Landberg, 2020:
Q&A med Erik Jayce Landberg, skaparen bakom ’The Story of Tituba: Happy 4 U’, eFOLKET, 14 december 2024
Tituba, Wikipedia
’Amerikanska mardrömmar: essäer om kultur, politik och historia’ , Kapitel 3: Klasskamp och häxjakt i Salem av Per Leander, 2022
