Eyvind föddes utanför Boden. Hans pappa var stenarbetare och mamman bagerska. De följde rallarna som byggde järnvägen i Norrland. Vid fyra års ålder hamnade Eyvind i en fosterfamilj som var släktingar. Han slutade skolan när han var tretton.
Som femtonåring gav Eyvind sig iväg från familjen och försörjde sig själv som timmerflottare, sågverksarbetare, biomaskinist. Det har han skildrat i Romanen om Olof som består av 4 böcker 1934-37.
Jan Troell gjorde en film 1966, Här har du ditt liv, som bygger på dessa.
Han gick med i syndikalisterna och skrev artiklar och dikter i vänstertidningar. Han gav sig iväg till Tyskland och Berlin 1921 och sedan vidare till Frankrike och Paris och stannade utomlands i närmare tio år under svåra förhållanden.
Eyvind debuterade med novellsamlingen De fyra främlingarna 1925.
Han kom att vända sig mot nazism och fascism, bl a i de tre romanerna om Krilon 1941-43.
Efter kriget bodde han med fru Cilla, översättare, i Schweiz i två år, ett år i England och reste mycket till Grekland och Italien.
Strändernas svall 1946, om Odyssevs hemkomst efter trojanska kriget.
Drömmar om rosor och eld 1949, om kättarprocesser under Richelieus tid i Frankrike.
Eyvind Johnson verkade inte tro att bildning och kunskap alltid blev till nytta för mänskligheten:
“vet du vad den är, kunskapen! (…) Ett torn som man ska sitta i och se ner på de andra kräken, en ö man ska bo på för att slippa andas samma luft som sin fordringsägare, mänskligheten –”
ur De fyra främlingarna.
Birgit Munkhammar har påpekat detta i sin bok/essä om Eyvind Johnson, Hemligskrivaren från 2000.
Han fick Nobelpriset tillsammans med Harry Martinsson 1974.
Bild och text Tommy “Bimman” Andersson
