I fredags inhandlade jag några starköl från Systembolaget. Tänkte att en kall öl skulle smaka bra i värmen.
Att det blev Norrlands guld var kanske en ren tillfällighet. Jag, min sambo Siw som tyvärr inte lever längre, och våran Golden retriever Nova, åkte ofta till Norrland på semester. Vi plockade hjortron som ju är “Norrlands guld”. Kanske därför det omedvetet blev några burkar av det märket.
Hur som helst. Jag tänkte njuta av ett glas kall öl i trädgården. Eftersom jag inte har någon korkek att sitta under som tjuren Ferdinand, fick det bli under min stora fläderbuske som jag klippt som ett stort paraply. Därunder finns det alltid skugga om det är för varmt i solen.
Jag dukade upp med några korvmackor. Skogaholmslimpa med korv. När jag sitter i trädgården blev det helt plötsligt tyst, som tystnaden inför ett oväder. Inga grannar som stojade. Inga fåglar som kvittrade. Normalt kommer alltid småfåglar farande så fort jag sätter mig i trädgården. Till och med tyst från trafiken som vanligen är högljudd i närheten. Enda ljudet var några ringduvor som pratade med varandra på avstånd.
Jag sitter där och njuter av min kalla öl och mina korvmackor. Kommer osökt att tänka på Hasse och Tage och deras ”Ett glas öl”:
När man ser på hur barna växer upp och står i
Kan man undra om barna nånsin får det som vi?
Om det finns jobb, om det finns mat
Om det är drägligt där dom bor
Finns det får och kor och vatten och luft?
Får dom döttrar och söner, har dom dragspel och vals
Har dom kvar bruna bönor, har dom kvar nånting alls?
Framtiden verkar dyster när man grubblar över ett glas öl
Men man hoppas att barna ändå får ett glas öl.
När korvmackorna är uppätna och ölen slut börjar jag nyfiket studera ölburken och alla dess små detaljer. Genom mitt fotograferande har jag lärt mig att även notera de små detaljerna. “Det är de små. Små detaljerna som gör det…”, som Povel Ramel sjöng.
Genom att studera reklam har jag lärt mig vilken betydelse förpackningarna har som försäljningsknep. Den här ölburken är dekorerad med Norrlandsmotiv.. En räv smyger fram i mörkret på jakt efter ett byte.. En älgtjur står invid Ångermanälven som glittrar i solnedgången där en båt ligger i solstrimman och Ångermanlands landskapsvapen “tre glada laxar”. Ja om de är glada ser man kanske inte på bilden.
Mest förundrad blir jag över bilden på en älgtjur med texten; “När älgen blir blå är ölen kall”. Och det stämmer. När jag tar ölen ut kylskåpet är älgen blå. När burken blivit varm försvinner den blå färgen. När jag efteråt lägger in burken i kylskåpet blir älgen blå igen.
Hur f-n går det till? Har burken en inbyggd termometer av något slag? Jag googlar på Norrlands guld och hittar Spendrups hemsida. Spendrups som tillverkar Norrland guld, Jag läser:
”Legenden om den blå älgen & vikten av kall öl.
Den nordsamiska legenden säger att när solen glittrar som guld i horisonten då vandrar den isblå älgkon över älven (men det är en älgtjur på bilden. Min anmärkning), i evig jakt på sin förlorade kalv. Och får du syn på ´na då kan du önska dig något.
Vi förstår att legenden om den blå älgen blått (ja det står blått, inte blott. Min anmärkning) är en skröna från förr, men vi önskar oss alltid att ölen är kall. Så vi bestämde oss för att göra historien till verklighet. Med hjälp av toppmoderna teknologi utrustade vi våra burkar med en älg som siar om ölens temperatur – när älgen är blå då är ölen riktigt kall, då har vår önskan gått i uppfyllelse”
Hur det går till när älgen blir blå får vi inte veta. Det är nog en affärshemlighet.
Hur som helst. Man kan förundras över människans uppfinningsrikedom och skaparkraft. Att man kan göra älgen blå så att vi ska veta att ölen är kall.
Precis det mänskligheten behöver.
PS. Det här skrev jag en varm julidag i år. Men texten och bilderna blev bortglömda. Här kommer de mitt i kalla december.
Skål!
Lyssnatips:
Hasse & Tage – ett glas öl / SVT – YouTube.
Rolf Waltersson
