PRESSMEDDELANDE – 6 MAJ 2022
Stöttepelarens Marie Hansson skrev dessa förtvivlade rader:
Nu är måttet rågat för min del. Jag är fly förbannad! Rasande! Att jag som 57-åring ska behöva bli anarkist, motverka systemet och betrakta beslutsfattare och myndigheter som fienden fanns inte i min världsbild innan 2015.
Men nu är det så här. Inom kort kommer vi ha ett gäng unga människor som pressas ut i hemlöshet. Människor som varit här i 7 år och som har hela sitt sociala sammanhang och sin trygghet här i Malmö.
I väntan på att ännu en asylprocess ska harvas igenom så placeras man nu ut på olika boenden i detta avlånga land. Dras upp med rötterna. Tvingas lämna alla värdefulla relationer, platser, aktiviteter och sammanhang. Eller stanna kvar och välja ett liv som hemlös.
Kvinnor. Barn. Familjer. Ungdomar. Undersköterskor. Snickare. Elektriker. Barnskötare. Din kollega i hemtjänsten. Din klasskamrat på Komvux. Målvakten i fotbollsklubben. Mina vänner. En del räknar jag numera till och med som familj.
Det känns som att de är en del av Sverige nu, efter 7 år. Men många av dem står med ena foten kvar i flykten eftersom de fortfarande inte vet om de får stanna.
Samtidigt bombar talibanerna skolor, sjukhus och samlingsplatser för att effektivisera mördandet och jag anar tecken på att Europa inväntar en öppning för att återuppta utvisningarna till Afghanistan. Ett av världens fattigaste länder där familjer tvingas sälja sina barn, sälja sina organ eller så svälter hela familjen ihjäl.
Ett land styrt av talibaner. Talibaner som när de sätter sin fot i Europa räknas som livsfarliga terrorister. Men när de är i Afghanistan då är de tydligen hyvens! Dit vill vi skicka homosexuella, kristna, ateister, hazarer och andra minoritetsgrupper.
Och kvinnor. För inbilla er inte att kvinnor inte kommer utvisas. Det har skett ett otal gånger under dessa 7 år och det kommer fortsätta. Den dagen jag och min vän Eva tvingades hjälpa 3 systrar, varav den ena var minderårig och kroniskt sjuk, att fly Sverige för att inte skickas tillbaka … ja då dog min fosterlandskärlek en smula.
Jag kan med emfas säga att ett nej INTE är ett nej. Inte för mig. Att överge dessa medmänniskor är inte ett alternativ. Aldrig! Även om SD med medlöpare i andra partier skulle få sin vilja fram att göra värnandet och gömmandet av flyktingar kriminellt – ja då blir jag en brottsling! For life!
Och då är vi brottslingar allihop. De som bestämmer. De som utför. De som vägrar lämna. De som går under jorden. Och de som gömmer. Ett land av brottslingar. Ett system i fullständigt haveri. Där har ni er systemkollaps.
Marie Hansson
Stöttepelaren – stödförening för ensamkommande barn och ungdomar.
Swish: 123 583 19 04
Bankgiro: 5228-2381
Bankkonto: SEB 5368 11 065 76 för stående överföringar
