Trots att det var minst tre punkspelningar samtidigt i Stockholmsområdet under lördagskvällen hade det letat sig en hel del folk till Brother Tuck på Södermalm där Stockholmsbanden Djuret och Trallskruv spelade, samt ett av landets mest sydliga punkband, KKPA från Trelleborg.
Först ut var Djuret som bjöd på en mycket ambitiös show med en sångare som mässade rejält mellan låtarna, publiken fick bevittna en vigsel mellan ulv och människa. I det här fallet var det Ulv [sic] Kristersson och Turkiets diktator Erdoğan. Det var faktiskt en ganska rolig konsert där humor och allvar blandades friskt med välspelad punkrock.
Sedan var det dags för KKPA, ett band som lirat sedan tidigt 90-tal men som jag aldrig lyckats se live någon gång. Deras setlist bestod av både gammalt och nytt material och med senaste skivan Pestens Tid från 2022 färskt i minnet blev det en bra blandning. KKPA som precis har skaffat en ny basist kändes väldigt tighta och det gjorde inte så mycket att Martins sång inte höll hela vägen in i mål. Den stora frågan är dock, varför sjunger han inte på skånska? Jag tror att det hade gjort det hela ännu bättre.
Trallskruv fick den äran att avsluta, de har bra låtar och viktiga texter men det är något som skaver i deras framträdande. Det känns lite som en enmansshow, givetvis är det aldrig fel med en entusiastisk frontman men han stjäl, i mitt sätt att se det, lite för mycket utrymme från låtarnas budskap. Publiken var i alla fall med på noterna och jag bör väl inte sura när folk ändå hade det skoj.
Överlag var det en bra afton med tre tighta band, det känns skönt att äntligen ha inlett konsertåret med vetskapen om att det väntar mer inom kort. Det här året kommer att bli helt fantastisk där bara ekonomi, tid och ork kan sätta stopp för allt som kan upplevas.
