Den 23.e december 1972 – idag för exakt 51 år sedan – satt Sveriges dåvarande statsminister Olof Palme vid sitt köksbord i radhuset i Vällingby och formulerade ett protestuttalande. Det kom att ge eko världen över.
Protesten riktade sig mot de av USA då inledda terrorbombningarna av norra Vietnam, inkluderande massiva bombningar av Demokratiska Republiken Vietnams huvudstad Hanoi.
Den svenska statsministerns ord kom att orsaka vredesutbrott och rasande utfall från beslutsfattarna bakom terrorbombningarna, USA:s president Richard Nixon och dennes nationella säkerhetsrådgivare Henry Kissinger.
Olof Palme skrev:
Man bör kalla saker vid deras rätta namn. Det som nu pågår i Vietnam är en form av tortyr.
(…)
Det man gör är att plåga människor, plåga en nation för att förödmjuka den, tvinga den till underkastelse inför maktspråk.
Därför är bombningarna ett illdåd.
Därav finns det många i modern historia.
De förbinds ofta med namn:
Guernica, Oradour, Babij Jar, Katyn, Lidice, Sharpville och Treblinka.
Våldet har triumferat. Men eftervärldens dom har fallit hård över dem som burit ansvaret.
Nu finns det ytterligare ett namn att foga till raden:
Hanoi – julen 1972.
Med säkerhet kan vi säga att om Olof Palme vore med oss idag skulle han också tillfogat:
Gaza – julen 2023.
Vi skulle också, till raden av platser där illdåd begåtts i modern tid, kunna tillfoga namnen på hundratals palestinska byar och städer från vilka närmare 800 000 palestinier, genom terror och omfattande massakrer på män, kvinnor och barn, fördrevs 1948, i samband med grundandet av den rasistiska kolonialstaten Israel.
Genom en våldsam etnisk resning drevs palestinierna till flyktinglägren utanför kolonialstatens gränser.
De palestinier som efter 1948 blev kvar inom den nyupprättade kolonialstaten Israels gränser tvingades till en tillvaro under en systematiskt diskriminerande och förtryckande apartheidregim.
Värt att notera är att 1948 också var det året då herrefolkssystemet apartheid stadfästes som officiell politik av den tillträdande boer-nationalistiska regimen i Sydafrika.
Som bekant kommer ju ordet apartheid från boer-språket afrikaans. Det betyder ordagrant åtskillnad, en cynisk förskönande beteckning på ett system genomsyrat av systematiskt rasförtryck.
Värt att notera är också det intima samarbeta – också vad gällde kärnvapenutveckling – som genom åren kom att prägla relationen mellan apartheidstaterna Israel och Republiken Sydafrika.
Kampen mot apartheidsystemet I Sydafrika var temat för Olof Palmes sista offentliga tal, som han höll i Folkets Hus i Stockholm, en vecka innan han avrättades på öppen gata den 28 februari 1986.
Mötet i Folkets Hus var arrangerat av svenska folkrörelser, och kallades Folkriksdagen mot apartheid. Ledande personer inom den sydafrikanska befrielserörelsen ANC var närvarande.
I sitt tal slog Olof Palme fast att det omänskliga apartheidsystemet inte var något som kunde reformeras. Det måste avskaffas.
Han slog också fast att den dag omvärlden i solidaritet med det sydafrikanska folket och befrielserörelsen bestämmer sig för att målmedvetet verka för att utplåna apartheidsystemet, då kommer det också att försvinna.
Den sydafrikanska apartheidregimen backades upp i det längsta av USA och Storbritannien, och i praktiken av flera andra västländer.
Så är det också nu, i fallet med den rasistiska och kolonialistiska apartheidstaten Israel. Och den svenska statsministern formulerar idag, den 23 december 2023, inte någon protest mot Israels USA-stödda terrorbombningar. Till skillnad från den linje som Olof Palme följde, har Ulf Kristersson gjort kryperiet inför den kärnvapenbestyckade supermakten och krigsalliansen NATO till utrikespolitikens främsta ledstjärna.
Men solidaritetsrörelsen underifrån växer.
Den kräver ett omedelbart stopp på den fruktansvärda terrorn mot Gazas befolkning, ett stopp på bombningarna, blockaden och massakrerna.
Den kräver eldupphör. Nu!
Den kräver anständighet, och att att det israeliska apartheidsystemet därför måste förpassas till historiens sophög.
LEVE ETT FRITT OCH DEMOKRATISKT PALESTINA!
