Ur veckotidningen Internationalen: Intervju med Jens Holm, vänsterpartistisk riksdagsledamot, miljöaktivist och tidigare EU-parlamentariker
- FN:s klimatmöte i Bonn hålls under stora motgångar.
- Jens Holm (V), ledamot i miljöutskottet, tycker att Sverige kunde göra mer.
- ”Mitt hopp står till att miljörörelsen sätter press på regeringar och politiker”.
I veckan hölls FN:s klimatmöte COP23 i tyska Bonn, där världens ledare samlades för att diskutera vidare hur klimatförändringarna ska bekämpas. Sedan Parisavtalet slöts 2015 har dock mycket förändrats till det sämre, bland annat efter att USA har dragit sig ur förhandlingarna, samtidigt som mätningarna visar att de globala koldioxidutsläppen ökar igen för första gången sedan 2014, och 2017 ser ut att bli det varmaste året hittills.
Internationalen har talat med Jens Holm, vänsterpartistisk riksdagsman och ledamot i miljöutskottet, och frågar honom om man kan ha några positiva förväntningar på mötet i Bonn.
– Om det är förväntningar utifrån att vi ska få beslut som är i linje med det som krävs för planetens överlevnad, så nej. Vi ser ju att man i de här förhandlingarna ligger alldeles för långt ifrån de beslut som borde fattas, säger Jens Holm.
– Mitt hopp står ju till alla miljöorganisationer, alla klimatkämpar, att man sätter press på sina regeringar och politiker så att man verkligen får en mycket ambitiösare politik än hittills.
Vad säger du om Sveriges roll?
– Jag tycker att Sverige tyvärr bara låter alldeles för mycket som ett eko från Bryssel. I de här förhandlingarna har Sverige till exempel ingen egen position, inget eget bidrag, utan vårt bidrag är samma bidrag som EU:s. Och EU:s bidrag till de här förhandlingarna och till Parisavtalet är långt under vad som man borde kunna förvänta sig av ett så utvecklat område som EU är. Vi har sådana enorma möjligheter att ställa om, säger Jens Holm.
Vad betyder det att USA drar sig ur?
– Det är självklart ett väldigt stort problem. USA är en av världens största utsläppare. USA var också en stor bidragsgivare till de olika fonder som utvecklingsländerna ska kunna söka pengar ifrån. Så det är ju förstås väldigt olyckligt om USA inte vill vara med längre.
Går det att rädda Parisavtalet?
– Jo, det går. Det som är bra med Parisavtalet är artikel 4, där det står att alla länder har möjlighet att skärpa sina ambitioner vad gäller att göra sitt för att minska utsläppen, men man får inte sänka ambitionerna. Det där är ju något verkligen att ta fasta på. När jag har debatterat frågan med biståndsminister Isabella Lövin (MP), som är Sveriges representant vid Bonnförhandlingarna, så verkar hon hela tiden vilja skjuta det på framtiden. Men det är ju här och nu, på detta möte, som Sverige, EU och alla andra parter måste visa att vi kan göra mer för klimatet, säger Jens Holm.
– Men det finns absolut en möjlighet och när människor trycker på så kan det verkligen hända grejer. Jag tänker på hur det var inför Köpenhamnstoppmötet 2009, då var ju klimatfrågan på dagordningen hela tiden. Till och med Fredrik Reinfeldt, som då var statsminister, till och med han började ju prata om klimatfrågor, och det gjorde han bara för att det var ett så himla tryck i frågan. Det är ett sådant momentum som vi måste bygga upp igen. När vi väl har gjort det så tror jag att saker och ting kommer att gå rätt fort.
För tekniken och lösningarna för att göra en klimatomställning finns redan idag, menar Jens Holm.
– Det är ju billigare att investera i sol och vind, än vad det är att bygga ny kärnkraft och troligen också än att bygga nya kolkraftverk. Det är ju egentligen bara att sätta igång, säger han.
Vad är det för krafter som motarbetar en omställning?
– Ja, det finns tunga ekonomiska intressen som vill att vi ska fortsätta att bryta upp kol, att vi ska fortsätta att borra efter olja, att vi ska bygga nya pipelines för fossilgas. Det är inga små krafter vi pratar om här utan det är världens största transnationella bolag som vi har att brottas med, och det är ju klart att de kommer att göra allt för att fortsätta att försvara sina vinster. Men det är faktiskt inte Chevron, och British Petrolium, och China Oil, och Lundin Oil, det är inte de som bestämmer i slutändan. Utan det är faktiskt folkvalda politiker som fattar besluten, säger Jens Holm.
– Så det finns absolut hopp, men jag känner också att jag har skyldighet att säga som det är, och det är att vi nu är i elfte timmen. Det är nu besluten måste komma, ju längre man dröjer med omställningen, desto svårare kommer det att bli.
Per Leander
Artikeln har tidigare varit publicerad i veckotidningen Internationalen och på www.internationalen.se
