Den hemlöse tiggaren från Rumänien, den 48-årige Gheorge “Gica” Hortolomei-Lupu, misshandlades till döds i Huskvarna av ett gäng ungdomar i åldrarna 15-16 år.
Vad som egentligen hänt, och varför, vet vi i nuläget inte helt säkert. Men ligger det en portion sanning i det som skrivits, har han en längre tid varit utsatt för detta ungdomsgäng. Han har kallats för råtta. Varför kallar man en människa för råtta? Det har varit knuffar och sparkar mot denne redan utsatte man som inte gjort en fluga förnär. Man har vid flera tillfällen filmat misshandeln och lagt ut på sociala medier för att “skryta” för kompisarna vad man gjort. Enligt de vid Kyrkhjälpen som lärt känna “Gica” var han alltid tillbakadragen, tyst, försynt och vänlig.
Man frågar sig hur det kan gå så här snett? Vad får människor, i detta fall ett tonårsgäng, att gå så långt i sitt hat att man tar livet av en oskyldig och värnlös människa?
Är det en torftig, näringsfattig och försurad miljö som format dessa ungdomar på ett så destruktivt sätt?
Tittar man i den historiska backspegeln finns det många händelser som börjar med avhumanisering av människor. När man avhumaniserar människor tycker man sig ha rätten att behandla dem omänskligt.
När vita européer inledde slavhandeln började det med att man avhumaniserade de svarta afrikaner som tillfångatogs. De beskrevs, ofta med kyrkans välsignelse, som någon slags lägre stående människoapor. De var ju inga riktiga människor, så man hade full rätt att behandla dem som djur.
Här i Sverige hade vi “Statens institut för rasbiologi” som grundades 1922. Egentligen började det redan 1909 då “Svenska sällskapet för rashygien” bildades. Då såg man “degenerationsfaran” som det stora problemet. Man var rädd för att människor med “sämre” genetiska egenskaper fick fler barn än människor med “rätt” ekonomisk, social och kulturell bakgrund. Man började med tvångssteriliseringar. Man genomförde rasbiologiska undersökningar på 100 000 svenskar.
Man sysslade med skallmätningar och annat hokuspokus för att “bevisa” att vissa människor, som samer, tornedalningar och romer var lägre stående än den vita “ariska” rasen. En grov indelning var “kortskallar” och “långskallar”, varav samer var “kortskallar” och därmed en “degenerationsfara”. Man begick gravskändningar för att samla in kranier och andra skelettdelar, inte bara från samer. Man begav sig ända till Australien och Nya Zeeland för att stjäla skelett från aboriginer och maorier i “forskningssyfte”.
1935 skrevs nya raslagar i Nazityskland, de så kallade Nürnberglagarna, där man slog fast att romer är “av naturen socialt mindervärdiga”.
Här i Sverige har vi idag en debatt som har vissa likheter med det jag beskrivit ovan. Det gäller synen på romska tiggare som ofta beskrivs på ett avhumaniserat sätt. De är lata, de ljuger, de vill inte jobba, de har en flott Mercedes stående bakom gathörnet, de är kriminella, de är “störande inslag” i gatumiljön och så vidare. De kanske rentav är “av naturen socialt mindervärdiga”.
Inte sällan utsätts de för hot, sparkar, spottloskor och förklenande tillmälen som råttor, löss och kackerlackor.
Jag tycker inte tiggeri är ett “värdigt” sätt att försörja sig på. Jag ser gärna att dessa människor kunde försörja sig och sina familjer på andra sätt. Men så länge dessa “andra sätt” inte står till buds, tycker jag de kan få sitta där med sina muggar.
Och ni, politiker och andra, som tycker att dessa tiggare är så oerhört “störande inslag” att ni vill förbjuda dem – tänk på vilka mörka krafter ni väcker till liv och sätter i rörelse när tonläget skruvas upp.
Kanske det är vad vi nu sett exempel på i Huskvarna genom dödsmisshandeln av “Gica”, en fattig romsk tiggare.
Text & Foto:
Rolf Waltersson
Bilderna om slaveriet och slavhandeln är fotograferade från boken “Kampen för och emot negerslafveriet”.
Skriven av Cecilia Bååth-Holmberg. Utgiven 1896.
