Poeten blåser upp sig
med lånta AI-fjädrar
när han med vidgade näsborrar
den perfekta dikten vädrar.
Han värper texter
som bara delvis är hans
då sörjer vi det unika
som förr i hans verser fanns.
Då när vi imponerats och fascinerats
av text som tycktes så elegant
kändes ändå tvivel: Var de hans egna ord
kunde det verkligen vara sant?
Säg, vad är eget, vad är det han läst
ord som tassat med försåtliga små fjät
nån annan poets genialiska formulering
som fastnat i hans hjärnas spindelnät.
Lena Staaf
