Den som reser har alltid något att berätta. Prag är en väldigt trevlig stad, billig för oss från Sverige (du får ca 300 tjeckiska koruny för 100 svenska kronor), vacker och våren ligger före. En innergård med blommande pion och en stor, snäll hund som kommer med sin boll och vill leka när vi fått in vår lunch. Det går att förhålla sig annorlunda till saker och ting än vi gör i Sverige.
Flyger ner, över moln som ser ut som mjuka berg, precis över Prag klarnar det upp och uppifrån ser det ut som Sverige, förutom att rapsen blommar.
Staden påminner om andra städer, andra länder, men är ändå sin egen. Lagom stor, full av historiska lager. Jag åker aldrig spårvagn eftersom jag inte riktigt förstår hur den fungerar, men tunnelbanan är okomplicerad som så ofta.
En del servicepersonal förstår inte alls sitt arbete, att det är jag som betalar deras lön. De kanske inte gillar utlänningar? Eller sov dåligt. När jag kommer hem får jag veta att något hänt med Tjeckiens regering, men jag följer inte några nyheter så jag har ingen aning. Tre dagar borta från uttalanden av Trump, franska val, svält och terroristattentat.
Är jag en hemska människa om jag tycker det är skönt? Som att få semester från verkligheten.
Men man ser väldigt få tiggare, och fåglar. Duvorna är färre än i Eskilstuna i denna storstad, ser nästan inga småfåglar. Det undrar jag över.
Nu är jag hemma igen och det är skönt men vardagen har förlorat en del av sin lyster.
Åh att slippa allt ansvar, att vara en ständig turist i världen, röra sig från plats till plats och aldrig äta mer än ett mål på samma ställe.
Agneta Roisko
