I en gedigen genomgång redovisar eFOLKET:s redaktion för de märkliga turerna i Eskilstuna där de fackliga representanterna helt plötsligt ska stängas ute från kommunens tre skolnämnder – Förskolenämnden, Grundskolenämnden och Gymnasienämnden.
I många herrans år har fackliga företrädare haft närvarorätt och kunnat lägga fram synpunkter i olika ärenden som rör förhållanden mellan anställda och arbetsgivare. Däremot har man inte kunnat lämna förslag eller delta i besluten, vilket är rimligt och förståeligt. Det är de förtroendevalda politikerna som föreslår och som är ansvariga för besluten.
I eFOLKET:s artikel säger förvaltningschefen Lina Axelsson Kihlblom att det handlar om ‘att värna demokratin’ när fackets företrädare nu kastas ut från sammanträdena. Hon menar att det strider mot lagen att facket under en massa år haft närvarorätt. På det svarar eFOLKET:
“De fackliga organisationerna är ju demokratiska folkrörelseorganisationer, och i de aktuella fallen med anknytning till det som nämnderna avhandlar. Det vore väl därför rimligare att hävda att den fackliga närvaron fördjupar och berikar den demokratiska processen! Istället för att framställa den fackliga organisationen som något som i sammanhanget hotar den demokratiska processen.” (se lästips)
Som jag ser det borde det vara självklart att fackliga företrädare för Sveriges Lärare, som jobbar och har nära anknytning till skolan, är de verkliga experterna när det gäller skolfrågor. Att deras kunskaper, erfarenheter och synpunkter berikar beslutsunderlaget.
Färre ledamöter urholkar demokratin
Vad jag egentligen vill säga är att nedskärningen av antalet ledamöter i kommunfullmäktige och i de politiska facknämnderna också urholkar demokratin.
Att säga så är väl som att svära i kyrkan nu när politikerföraktet gror i folkmyllan och att färre politiker, eller inga alls, skulle vara lösningen på misstron mot ‘politiken’.
Man ska också ha klart för sig att av de 38 000 förtroendevalda politiker som finns i Sverige är cirka 97 procent ‘fritidspolitiker’ som sköter sina uppdrag vid sidan av arbete. Endast 3 procent är vad som kallas ‘yrkespolitiker’. (se lästips)
Det bör tilläggas att för någon mandatperiod sedan var antalet förtroendevalda 44 000. Så antalet minskar för varje val i och med att man drar ner på antalet mandat.
Eftersom den aktuella debatten gäller skolan och de tre skolnämnderna i Eskilstuna, har jag kollat hur det ser ut med representationen från de olika partierna.
Tidigare var 15 ordinarie ledamöter i nämnderna det vanliga. Nu har man dragit ner på antalet så att förskolenämnden och grundskolenämnden bara har 11 ordinarie ledamöter var. Och gymnasienämnden har minskats till 9 ledamöter.
Nämndplatserna fördelas främst efter hur stora partierna är. De stora partierna får fler platser. De mindre partierna får färre, eller inga platser alls.
Så här ser det ut i de tre skolnämnderna när det gäller fördelningen av ordinarie platser mellan partierna:
Förskolenämnden:
- S: 3 mandat
- M: 3 mandat
- SD: 2 mandat
- KD: 1 mandat
- L: 1 mandat
- V: 1 mandat
MP och C har ingen representation.
Grundskolenämnden:
- S: 4 mandat
- M: 2 mandat
- SD: 1 mandat
- KD: 1 mandat
- L: 1 mandat
- V: 1 mandat
- C: 1 mandat
MP har ingen representation.
Gymnasienämnden:
- S: 3 mandat
- M: 2 mandat
- SD: 2 mandat
- L: 1 mandat
- V: 1 mandat
MP, KD och C har ingen representation
Om inte de mindre partierna gått samman i en ‘teknisk valsamverkan’ vid fördelningen av mandaten hade det sett ännu sämre ut när det gäller representationen för de små partierna.
Man kan också notera att MP och L är lika stora/små med vardera 2 mandat i kommunfullmäktige. Men MP fick ingen representation i någon av skolnämnderna. Och C fick representation i endast en av de tre nämnderna.
Man må tycka vad man vill om detta. Men faktum är att desto färre platser det är i kommunfullmäktige och i nämnderna, ju svårare är det för småpartier att bli representerade. Och i det här fallet står 3 av 8 partier utanför gymnasienämnden i Eskilstuna.
Tidigare hade Eskilstuna 79 platser i kommunfullmäktige. Det relativt höga antalet platser motiverades med en kommunsammanslagning 1971 då 7 kommuner slogs samman till en kommun. Man ville försäkra sig om att de små kommunerna som slogs samman med storkommunen Eskilstuna, inte skulle bli utan representation.
Inför valet 2018 minskades antalet till 65, vilket per automatik innebär en högre spärr för att komma in.
När det gäller kommunvalet kan man också ‘manipulera’ med antalet valkretsindelningar för att göra det antingen lättare eller svårare för småpartier att ta sig in. Ju fler valkretsar, desto högre spärr för småpartier.
Man kan också jämföra med valsystemen i till exempel USA och England med enmansvalkretsar där det är ‘winner takes it all’ som gäller, så att man i praktiken har ett tvåpartisystem.
Rolf Waltersson
Lästips:
Eskilstuna: Vilka är de egentliga motiven bakom attackerna mot lärarfacken? – eFOLKET, 2 september, 2024
Så styrs kommunen – SKR, 30 maj 2024
Kommunsammanslagningen (Kommunreformen 1971)
ABBA – The Winner Takes It All – YouTube (Jag uppfattar texten som sympati med de som ständigt förlorar)
