- Anders Karlsson recenserar Arne Müllers bok “Norrsken – drömmen om den gröna industrin” (tidigare recenserad i Internationalen 25-26/2023)
Arne Müller verkar som frilansjournalist och författare. I böckerna Smutsiga miljarder: den svenska gruvboomens baksida (2014) och Norrlandsparadoxen (en utvecklingsdröm med problem) året därpå genomlyser han den svenska gruvnäringen utifrån ett radikalt röd-grönt perspektiv. I Müllers nyutkomna bok Norrsken – Drömmen om den gröna industrin är det främst försöket att få fram “rent stål” och “ren energi” som läggs under analysluppen.
Knappast någon har kunnat undgå den gigantiska omställningsprocess som tagit sin början långt upp i norra Sverige med en beräknat total investeringsvolym på runt 1000 miljarder kronor. Navet är det så kallade Hybritprojektet, ett samarbete mellan Vattenfall, LKAB och SSAB. Istället för att använda fossila bränslen när järnet renas från syreatomer förs vätgas in i processen. På det sättet framställs produkten järnsvamp inför tillverkningen av stål, och till skillnad mot tidigare får vi i just detta moment inga omfattande utsläpp av koldioxid utan det enda som avges är ofarlig vattenånga. Det stora problemet är dock att framställningen av vätgas kräver ofantliga mängder av el. Runt detta nav – med sina säten i Kiruna, Gällivare-Malmberget och Luleå – har vi även H2 Green Steels stålverk i Boden, LKAB:s planer att återvinna sällsynta jordartsmetaller och fosfor från gruvavfall, 10-20 planerade gruvprojekt, Northvolts batterifabrik i Skellefteå samt det spanska bolaget Fertiberias målsättning att uppföra en konstgödselfabrik i Luleå, en process som också utgår från vätgas.
Självklart är också denna gröna omställning – och omställningen i samhället i stort – en positiv nödvändighet. Men frågan är hur denna, så svåra och avgörande process, genomförs? Med den granskande journalistens blick reser Müller runt i landsändan – talar med lokalbefolkning, forskare, politiker och företagsledare – samtidigt som han tydliggör omställningens förutsättningar i sin helhet, i Sverige och världen i övrigt:
“Jag har inte hittat något annat område där så omfattande satsningar av detta slag görs. Men i grunden är det liknande vägval som gjorts inom EU, i Nordamerika och Ostasien. Det går ut på att sjösätta tekniska och industriella lösningar som ska minska koldioxidutsläppen i stor skala, samtidigt som resmönster, samhällsplanering, produktionens organisation och konsumtionsmönstren i huvudsak förblir oförändrade” (sid.12).
Müller menar att den enda vägen att gå är att överge det rådande tillväxtparadigmet. Det räcker exempelvis inte med att elektrifiera dagens svenska fordonsflotta utan vi bör även radikalt minska bilkörandet, ett perspektiv som de profithungriga aktörerna inom fordonssektorn står helt främmande inför. Det ständigt ökade energi- och resursuttaget måste få ett slut. Författaren visar att om vi fortsätter på den nuvarande vägen, samtidigt som vi söker oss bort från fossilsamhället, krävs det under kommande decennier en åttafaldig tillväxt av elproduktionen för att världen generellt ska nå upp till Sveriges nivå. Det skulle även kräva en språngartad ökning av metallutvinningen, där det i flera fall handlar om mer än vår planets idag kända tillgångar. Ett resursuttag av den ovan skisserade storleksordningen skulle också innebära att vår jord utsätts för ohjälpliga och avgörande skador, men bara på ett annat sätt än om vi fortsätter att bita oss fast i dagens fossilsamhälle.
Det kanske i närtid mest påtagliga skräckscenariot är om en exploatering av de metalltillgångar som återfinns i världshavens djup inleds. Här går det att hitta omfattande mängder av så kallade noduler, klumpar med stora halter av exempelvis koppar, zink, mangan eller kobolt. De företag som vill börja en utvinning träffas regelbundet på internationella konferenser, den tionde i ordningen genomfördes i London 2022. Frapperande nog är Norge ett av de länder som går i bräschen för att få igång denna hantering där Stortinget i värsta fall inom kort kan klubba igenom ett undersökningstillstånd. Forskare och miljöorganisationer understryker att kunskapen om ekosystemen djupt nere i haven är för begränsad för att det ska gå att bedöma effekterna av en storskalig gruvverksamhet. Man pekar på de stora plymer av sediment som kommer att spridas när enorma mängder material sugs upp, liksom när de delar av materialet som inte innehåller metaller återförs.
Författaren anser dock att kravet på en ekonomisk nedåtväxt till viss del leder fel utan att det är mer relevant att tala om nödvändigheten av en ekonomisk omväxt. Jag är beredd att hålla med Müller, utifrån att det rimliga perspektivet är en på många sätt avsevärd minskning av den privata varukonsumtionen, samtidigt som vi snarare bör sträva efter att öka den offentliga konsumtionen av sjukvård, omsorg, utbildning och kultur, parallellt med en arbetstidsförkortning Omväxt inbegriper dessutom en radikal omdisponering av jordens existerande resurser inom de ekologiska ramar som naturen sätter, det som vi under 1970-talet benämnde som En ny ekonomisk världsordning. Ett centralt element är också övergången till en kretsloppsekonomi där återbruk och återvinning sätts i förgrunden. Därtill håller jag självklart med författaren om att vi måste styra bort från marknadens bestämmanderätt och det privata ägandets avkastningskrav. Statens roll bör vara att planmässigt intervenera i ekonomin och “det kommer att vara nödvändigt att viktiga delar av näringslivet ägs av samhället och därmed ställs under demokratisk kontroll”. (sid. 310).
Sammantaget har Arne Müller skrivit en alldeles utmärkt bok, en värdefullt bidrag för att förstå den gröna omställningens problematik – en skrift som kan stärka oss i vår tids mest avgörande kamp!
Anders Karlsson
- Norrsken – Drömmen om den gröna industrin – Arne Müller – Ord&visor förlag, 2023
- Lästips: Också för klimatet och miljön: Radikal jämlikhet en nödvändighet – ledare i eFOLKET, 25 juni 2023
