Nazister marscherar på våra gator. De hatar och hotar. De går till fysiskt våld mot alla de ser som landsförrädare.
I media framställs NMR som det största hotet mot demokratin. Visst är det illa att ett litet gäng skränande virrpannor får springa omkring och störa politiska möten och hota människor.
Vad man inte talar så mycket om är hotet mot demokratin, hotet mot folkstyret, som kommer från mera försåtligt håll som inte är lika skränande.
Ordet demokrati kommer från grekiskan: “Demos” som betyder folk och “Kratos” som betyder styre. Men hur demokratiskt vara det gamla Grekland? Hur demokratiskt var det gamla Athen?
Inte alls demokratiskt, i alla fall inte enligt vårat sätt att se. Det var bara fria, vuxna och manliga medborgare som hade rösträtt. Kvinnor och slavar hade inget att säga till om.
Alltså ungefär som Sverige för så sent som ett par generationer sedan. Min farfar var statare på Vikbolandet i Östergötland då de fattiga saknade rösträtt. När min mamma föddes hade inte kvinnor i Sverige rösträtt. Tänk, så nära inpå det ändå är. Jag tror det var runt 1905 som man avskaffade den graderade rösträtten för män. Den rösträtt som var förbehållen dem med tillräckligt hög inkomst och stor förmögenhet. Rikedom gav många röster. Fattiga hade ingen rösträtt.
Inte förrän 1918 beslutades att även kvinnor skulle ha rösträtt. Sverige var det sista landet i Norden som införde kvinnlig rösträtt. Rösträtt innebär också att man är valbar.
Men att ha rösträtt innebar inte per automatik att alla har lika möjlighet att påverka utvecklingen i samhället. Nu har vi fått politiskt demokrati sa man från arbetarrörelsen. Nu står den ekonomisk demokratin på dagordningen. Det vill säga, demokratin kan inte göra halt vid fabriksgrindarna.
1975 lanserade LO på sin kongress förslaget om “löntagarfonder”. Syftet var att dessa fonder skulle stärka arbetarnas, de anställdas, inflytande och makt. Eller som Rudolf Meidner, en av skaparna av denna fondidé, sa: “Vi vill beröva kapitalägarna deras makt, som de utövar just i kraft av sitt ägande. All erfarenhet visar att det inte räcker med inflytande och kontroll. Ägandet spelar en avgörande roll. Jag vill hänvisa till Marx och Wigforss: vi kan i grunden inte förändra samhället utan att också ändra på ägandet”.
Naturligtvis reagerade kapitalet och dess politiska lakejer på ett sådant “revolutionerande” förslag.
De gick man ur huse i en av de största demonstrationer vi skådat. Det sägs att 75 000 deltagare, med Curt Nicolin i spetsen, tågade ut den 4 oktober 1983.
Det som i bästa fall skulle slå in en liten kil i kapitalets makt, gick i stöpet. “Löntagarfonder är ett jävla skit, men nu har vi baxat dem ända hit” som Kjell-Olof Feldt skrev i sin riksdagsbänk. Det blev inga löntagarfonder, enligt Meidners ideér.
Idag ser hotet mot demokratin, mot folkstyret, ut på annat sätt. Vi har de skränande nazisterna, som naturligtvis inte ska underskattas.
Men jag ser den ökande privatiseringen av vår offentliga sektor som ett underminering av vår demokrati, vårat folkstyre. I riksdag, kommuner och landsting har vi folkvalda företrädare som styr och ställer. De styr över vår gemensamma välfärd. De styr över skola, äldreomsorg, sjukvård och allt det andra. Vad vi än tycker om deras beslut kan vi inte komma ifrån att de trots allt är folkvalda.
Men varje gång ett lasarett, en vårdcentral, ett apotek, en skola, ett äldreboende säljs ut och privatiseras, så försvinner också den demokratiska beslutanderätten, den demokratiska kontrollen, den demokratiska insynen.
Jag vill påstå att det är nyliberalismen, den nyliberalism där man vill “leka affär” med vår gemensamma välfärd som är ett hot mot folkstyret.
Rolf Waltersson
