I ett tidigare inlägg skrev jag om kameran och hur fantastiskt det är att “stoppa tiden” genom att fotografera på extremt korta exponeringstider.
Minst lika fantastiskt är det att sätta makroobjektiv på kameran och krypa ner i den “lilla” välden. Att upptäcka det som är så smått att vi nästan inte ser det med ögat.
Med makroobjektiv menas att man fotograferar i skala 1:1. Eftersom bildsensorn har storlek på ungefär 16×24 mm (det finns “fullformatskameror” som har sensorstorleken 24×36 mm. Alltså samma mått som filmrutan då man fotade med film), betyder det att en insekt som är 20 mm stor/liten kan fylla upp nästan hela bilden.
Om man dessutom sätter på mellanringar på makroobjektivet får man ännu kraftigare förstoringsgrad.
En nackdel med makroobjektiv är att man får kort skärpedjup. Det kan vara svår att få skärpa över hela bilden. Det får man hantera så att man “lägger skärpan” på någon viktig detalj för att låta resten av motivet flyta ut i oskärpa – vilket faktiskt kan bli ganska effektfullt.
Det korta skärpedjupet har den fördelen att man tvingas koncentrera sig på en viktigt punkt. Om allt i ett detaljrikt motiv är skarpt, kan det se “rörigt” ut.
Nog om det tekniska.
Bilderna jag visar är en salig blandning av närbilder på insekter och växter. Jag har skrivit bildtexter som förklarar vad motiven föreställer.
(klickar du på en bild visas bildgalleriet med större bilder)
Text och foto:
Rolf Waltersson
