Denna debattartikel har tidigare varit publicerad som ledare i nättidningen Internationalen.
- Ett samhälle där vi mår bättre
- Ett samhälle i samklang med naturen
- Arbetstidsförkortning centralt för ekosocialism
Tanken på förkortning av arbetstiden har åter aktualiserats i den politiska debatten. Många inom den socialistiska rörelsen har naturligtvis hela tiden sett en arbetstidsförkortning som en central och avgörande reform. Men på den nationella nivån riksdagspartierna emellan har debatten varit frånvarande under en längre tid.
Det som nu hänt är att både Vänsterpartiets och Miljöpartiets ledningar har börjat tala om nödvändigheten av en arbetstidsförkortning, vilket är välkommet. Från det borgerliga blocket möts dock tanken på en arbetstidsförkortning med energiskt motstånd. Deras argumentation är avslöjande – och naturligt för försvarare av det kapitalistiska system vi lever i.
Låt oss först notera de skäl som socialister grundar sin strävan efter förkortad arbetstid på:
Det primära skälet är att vi vill ge människor större möjligheter att använda sitt liv till att göra det som de verkligen vill ägna sig åt. Det finns människor som har yrken som sammanfaller med vad de brinner för men för de flesta är det inte så. Det behöver inte betyda att man vantrivs i sitt förvärvsarbete men för de flesta människor finns det trots allt andra saker om man skulle vilja ägna en större del av sitt liv åt. Låt oss påminna om ett citat från den gamle visionära finansministern Ernst Wigforss:
Om målet med samhällsutvecklingen skulle vara att vi alla skulle arbeta maximalt vore vi sinnessjuka. Målet är att frigöra människan till att skapa maximalt. Dansa. Måla. Sjunga. Ja, vad ni vill. Frihet.”
För det andra är arbetslösheten ett stort problem och det finns inget vettigt i att en del av befolkningen ska stå utan arbete att försörja sig på medan en annan del arbetar inte bara åtta timmar utan ofta pressas till övertid.
Produktiviteten inom industrin ökar varje år, vilket betyder att vi egentligen hela tiden skulle kunna arbeta mindre och ändå behålla levnadsstandarden. Men den ökade produktiviteten leder i dagens kapitalistiska system till att vi producerar mer och mer av materiella produkter. När vi istället kan ta ut det i ökad fritid och/eller överföra arbetskraft till vård skola omsorg och andra nyttiga verksamheter. Många har idag tunga arbeten som gör orken efter arbetsdagen begränsad. Och vi vet alla att stressen leder till att många går in i den beryktade väggen.
Det är faktiskt också så att många arbetar med att framställa produkter som vi faktiskt inte har behov av. Genom reklam och tävlan skapas konsumtion av onödiga produkter. (många skönhetsartiklar, överflöd av kläder med mera). En del av dem är rent skadliga (krigsmateriel, lyxbilar etc.). Höginkomsttagare konsumerar långt mer än låginkomsttagare: kläder, fordon, överdimensionerade bostäder, flygresor…..Varför ska vi tillbringa långa arbetsdagar med denna typ av produktion?
Men borgerliga politiker och opinionsbildare vägrar att se detta. Av förklarliga skäl. Det kapitalistiska samhället bygger på en ständig tillväxt. Ständigt ökad produktion som genererar profiter. Det är därför deras omställning till fossilfritt i stort sett innehåller en enda komponent: elektrifiering. Dom vill ha samma rovdrift på råvaror, samma stress i arbetslivet, samma långa arbetsdagar, samma lyxkonsumtion för sin egen klass, samma ojämlikhet – den enda skillnaden är elektrifieringen.
Samhället ska enligt dom fortsätta att förbruka jordens resurser på ett sätt som är fullständigt ohållbart.
Men jordens naturtillgångar är inte oändliga. Ja, det är bra att elektrifiera, men vi måste också minska hela uttaget av naturresurser. Produktion och konsumtion måste minskas och förändras. Vi ska inte ersätta fossileländet med rovjakt på jordartsmetaller och andra produkter för batteriproduktion. En total omläggning av trafiksystemen som drastiskt minskar behovet av privata fordon behövs. Den ständiga robotiseringen – och nu med AI – leder till en enorm förbrukning av energi. Det är ohållbart. Allt som är tekniskt möjligt är inte nödvändigtvis positivt för samhället och jordklotet.
Vi ska inte leva sämre. Vi ska prioritera annorlunda! De rikas lyxkonsumtion måste bort. Det görs genom att vi befriar dem från deras bisarra inkomster. Ett jämlikt samhälle måste ta form. Även vi låginkomsttagare i den industrialiserade världen måste förändra vår konsumtion; mindre materiell konsumtion, mer och bättre skola, vård, omsorg. Och här kommer naturligtvis arbetstidsförkortningen in. Den är en given del av den kvalitativa förbättringen av levnadsstandarden.
Vi ser alltså att arbetstidsförkortningen är en viktig del i omdaningen av samhället till att bli ekologiskt hållbart, jämlikt och humant.
